”Where do we go from here? Where do we go from here? The battle’s done, and we kind of won. So we sound our victory cheer. Where do we go from here? Why is the path unclear? When we know home is near.” Texten ovan kommer från en scen i musikalavsnittet av Buffy och vampyrerna. […]
”Where do we go from here? Where do we go from here? The battle’s done, and we kind of won. So we sound our victory cheer. Where do we go from here? Why is the path unclear? When we know home is near.”
Texten ovan kommer från en scen i musikalavsnittet av Buffy och vampyrerna. Buffy och hennes vänner har just besegrat en demon och det infinner sig ett antiklimax som skildras i textraderna ovan. Utan några likheter i övrigt påminner scenen om liberalismens läge just nu. Kampen om friheten är typ vunnen. Du kan fritt välja el, teleabonnemang eller var du ska placera dina pensionspengar. De liberala rättigheterna ses som hyfsat självklara även om de ännu inte är helt genomförda i hela världen.
I serien har Buffy blivit återuppväckt från de döda. Hon var i himlen och fick sedan återvända till jorden som hon då upplever vara helvetet. Vi har inte blivit utkastade från himlen. För även om det fanns många bra saker med folkhemmet så var det knappast den politiska skapelsens krona. Däremot har vi hamnat i vad som kan upplevas som helvetet. En nyliberal experimentverkstad där ideologi får gå före ändamålet. Koncentrationen av ägande ökar för varje år. Ett land som ses som en framstående demokrati bombar lekande barn till döds.
Miljoner dör i väpnade konflikter som vi inte ens får höra talas om i väst då det inte är medialt gångbara krig. Vårt eget lands sociala skyddsnät repas upp en maska i taget. Cancersjuka nekas ersättning från Försäkringskassan och barnfamiljer vräks från sina hem.
Det finns ett grundproblem med en ideologi i avsaknad av maktanalys. En ideologi som bygger på att den ensamme är stark, och alltid lika jämlikt stark som alla andra, leder till en politik där den svagare parten upphör att existera i praktiken men inte i realiteten.
De internationella konventioner och de sociala skyddsnät som skapats av generationer före oss blir meningslösa då ingen numera uppfyller kriterierna för att skyddas. Allt är den enskildes ansvar. Alla förväntas ha samma förutsättningar.
Samma synsätt eliminerar existensen av en svagare part i konflikter. Använder båda sidor våld är det ett bevis för den förmodade jämlikheten. Ingen hänsyn tas till maktbalansen gällande militär styrka, livsvillkor eller skadornas omfattning. Alla förluster är jämlika men vissa är mer jämlika än andra.
För sådan är liberalismen. Vikten av vinst väger lika tungt som en människas välmående och även liv.
En soldats liv väger lika tungt som tusen civila och behovet av att sälja lösnummer väger lätt upp vikten av att rapportera om krig på andra sidan jorden. Ett avtal är inte värt papperet det står skrivet på när det möter kapitalismens realiteter.
Att blunda för samhällets inneboende maktstrukturer blir därför att titta på kartan i stället för på verkligheten för att kartan ser bättre ut. Det kanske känns bättre för stunden men det kommer inte att få dig dit du vill.
För utan maktanalys kan ingen frihet eller demokrati uppnås.
Det borde vara en vägvisare så god som någon.