”Åsiktskorridoren har smalnat” – borgerligt mediaspråk för ”det får man väl inte säga (oemotsagt) i det här landet”. Hur hamnade vi där? För ett år sedan var det tvärtom feminister och vänstern, som då Agenda hade temat ”Hur mycket invandring tål Sverige” och Uppdrag granskning uppmärksammade (nät)hatet mot kvinnor, som diskuterar strategin att ”vägra ta debatten”. Det som skett är att kampen har tvingat fram andra diskussioner. Antirasister och feminister får aldrig välja vad som ska diskuteras i samhället; de enda gånger vi får möjlighet att göra det är genom att sätta dagordningen genom kamp. Det gäller än mer för socialister; jämställdhet och antirasism ryms delvis på liberala kultursidor (som just kulturkritik); klasskamp gör det inte.
I den mediala klickekonomin är debatt en industri. Antirasism och genusfrågor är så polariserande (inte bara mellan extremhögertroll och antirasister, jämställdister och feminister – utan även mellan höger och vänster, liberaler, autonoma, rosa, röda och gröna aktivister) att de utövar en oemotståndlig lockelse för redaktioner som vill locka nätbesökare (och annonser). Jag har hört såväl Göran Greider som Timbros vd tala sig varma för att SD bäst bekämpas genom att pressas på svar om ekonomi, sysselsättnings- och bostadspolitik, klimatet, vården, skolan etcetera.
I dag är media extremhögerns bästa vän, av det enkla skälet att de problemformuleringar och provokativa rubriker som kommer att locka den största hejaklacken från näthatarkretsar är de som ligger närmast deras inställning. När tårtningen av Jimmie Åkesson diskuterades på SVT Debatt ljög Björn Söder upprepade gånger utan att konfronteras av programledaren – i den nya neutraliteten är debatter lika omodererade som kommentarsfält; programledare nickar bara lite och lämnar åt kreationister och biologer att göra upp medan publiken käkar popcorn.
Glidningen åt höger behövs för att debattcirkusen/industrin ska kunna rulla vidare. Avpixlat bjuds in till Publicistklubben, trots att det utmärkande för Avpixlat (förutom hetsen) är just avsaknaden av publicist. SVT Debatt tar upp inskränkning i aborträtten trots att det råder konsensus i frågan så när som på SD:s misogyna syn. DN tar in rasistiska annonser för att de har ”faktagranskat” uppgifterna. TV4 visar Svenskarnas Partis demonstration i Lidköping okommenterat. Expressen kallar årsdagen av Kristallnatten en kväll då nazister och antinazister rök ihop. Aktuellt säger att en antirasistisk demonstration som attackeras av nazister ”urartade”.
Om vi ens ska börja kunna prata om upprustning av förorter, stopp på rovdrift av naturresurser, en radikal bostadspolitik, verkliga lyft av kvinnolöner i media – då måste vi formulera det, inte mötas halvvägs med reformerade nazister. ”Neutralitet” är att följa med högerut i den takt extremhögern för oss dit. Kamp är att själv sätta agendan.
