Boverkets underlag mötte svar, mothugg och stöd på nolltid från alla tänkbara aktörer, med undantag från partierna. Vänsterpartiet stack ut och röt till innan morgonkaffet sjunkit ned, och Hyresgästföreningen kritiserade underlaget.
Är rapporten kontroversiell? Den pekar i en politisk riktning, för en avreglerad hyresmarknad. Självklart möter det opposition. Frågan är: Hur förhåller sig rapporten till Boverkets själva uppdrag? Uppdraget styrs av en instruktion från riksdagen som säger att verket ska ha en ”analysfunktion för sådana plan-, bygg- och bostadsfrågor som är av betydelse för bostadsbyggande och boende”.
Underlaget beaktar inte nybyggnation; marknadshyror ses som önskvärda trots att stöd till nyproduktion knappt övervägs. Fastighetsägarna har uttalat sig positivt; det är inget vågat påstående att det ligger i deras intresse att beståndet av bostäder inte ändras radikalt.
Positiva bieffekter, till exempel sociala, av en reglerad hyresmarknad beaktas inte, marknadshyror ses som ett sätt att få rotation på en befintlig marknad. Byggbranschen, i praktiken en av de mest koncentrerade branscherna, med fyra bolag som dominerar totalt, uppmärksammas knappt. Peab, NCC, Skanska och JM omsätter årligen mångfalt mer än de 30 största byggbolagen efter dem. Få andra aktörer på marknaden kan ens ge sig in i konkurrens om byggprojekt, vilket gör att de förra har en profitmarginal på 25–40 procent.
Bostäder brukar likt energi och olja framhävas som områden där marknadsprinciper om tillgång/
efterfrågan är svåra att tillämpa. På till exempel bilmarknaden råder enorm överproduktion, och vinst tas ut ändå; på bostadsmarknaden råder enorm brist utan att det stimulerar byggbolag till ökad produktion. Som liberal går det utmärkt att betona andra problem än avsaknaden av marknadshyror. Allmännyttans organisation Sabo pekade ut att kostnaderna för bostadsbyggen är 40 procent större än i till exempel Finland, vilket Göteborgsposten lyft tidigare.
Kritiken känns lite träffande då Boverket analyserat ett av sina områden isolerat från de andra. Missvisande, eftersom det i slutändan ändå är politikens ansvar att se till att ta ett helhetsgrepp på bostadssituationen, inte någon enskild myndighets. Om de facto oligopol råder i produktionsledet kommer marknadshyror ensamt ändå inte att kunna inverka på beståndet, utan bostäder kommer att fortsätta vara ett nollsummespel i stället för något som kan skapas med politik.
Nathan Hamelberg arbetar på Arkitektur- och designcentrum
