Oron är just nu stor bland hundratusentals burmesiska migrantarbetare i Thailand. Inom kort kommer deras fyraåriga arbetstillstånd att gå ut och då ställs de inför två alternativ – att resa hem till en osäker framtid eller stanna kvar i Thailand som illegal arbetskraft.
Närmare 80 procent av de uppskattningsvis tre miljoner migrantarbetare som finns i Thailand kommer från grannlandet Burma. I ett försök att kontrollera migrationen till Thailand slöts för tio år sedan ett avtal mellan länderna, vilket innebar att burmesiska gästarbetare kunde söka ett fyraårigt arbetstillstånd i Thailand. Enligt avtalet måste sedan burmeserna återvända hem igen i åtminstone tre års tid innan de kan förnya sina arbetstillstånd igen.
Nu under sommaren kommer dessa fyra år att ha gått för de hundratusentals burmeser som fick sina arbetstillstånd beviljade i juli 2009. Detta samtidigt som ekonomin i hemlandet inte har några möjligheter att välkomna så många burmeser i arbetsför ålder. Arbetslösheten i Burma ligger redan nu på 37 procent, och över en fjärdedel av landets 60 miljoner invånare lever under fattigdomsgränsen.
Dessutom skulle många familjer i Burma drabbas hårt om deras anhöriga som arbetat i Thailand tvingas resa tillbaka och inte längre kan bidra till försörjningen med sina hemskickade inkomster.
För de burmeser som väljer att stanna i Thailand utan arbetstillstånd väntar dock en mycket osäker tillvaro. 27-årige Soe Moe Kyaw reste till Thailand 2010 efter att hans pappa hade avlidit. Han kunde resa iväg tack vare pengar som hans mamma hade lyckats låna av en moster. Efter flera månaders jakt på ett arbete fick Soe Moe Kyaw till sist arbete på en fabrik där han paketerar fisk i konservburkar. Lönen ligger på motsvarande drygt 60 kronor om dagen. Som äldst i en syskonskara på tre hoppades Soe Moe Kyaw att han skulle kunna tjäna tillräckligt med pengar för att förbättra familjens levnadsförhållanden.
– I början trodde jag att jag skulle tjäna tillräckligt för att kunna investera i ett risföretag, men under de första månaderna gick all lön till att återbetala lånet till min moster. Och trots att jag nu jobbar heltid och ibland övertid så tjänar jag bara tillräckligt för att täcka min systers utbildningskostnader, säger han.
Dessutom tvingas han hela tiden leva i rädsla för att bli upptäckt.
– Eftersom jag tog mig in i landet illegalt och saknar papper så tvingas jag ofta gömma mig för att undkomma den thailändska polisen, säger han.
Ma Cho är 32 år gammal och hon reste till Thailand för tio år sedan och arbetar med att rensa räkor. På detta tjänar hon mellan 60 och 90 kronor om dagen – en inkomst som är mycket viktig för hennes familj hemma i Burma. Varannan eller var tredje månad skickar hon hem motsvarande 1 500 kronor till familjen.
– Det räcker för att det ska finnas mat på bordet, det betalar min dotters skolgång och bidrar till det hus min familj håller på att bygga till mig och min dotter, säger Ma Cho.
33-åriga Sue Soe Nwe säger att den enda lösningen är att det skapas bättre arbetstillfällen i hemlandet.
– Många arbetare skulle föredra att återvända till Burma eftersom vi saknar våra familjer, men livet är mycket hårt där. Det är bara samhällets toppar som känt av de demokratiska förändringarna, men för vanligt folk har inget förändrats.