Jag vet inte varför det är så angeläget för Pierre Gilly att övertyga sina läsare att Iran inte har några ambitioner att skaffa sig kärnvapen när det enligt IAEA, FN:s atomenergiorgan, som övervakar frågor kring kärnsäkerhet, finns en lång rad bevis för att Iran försöker skaffa sig kärnvapen, skriver Jackie Jakubowski i en replik på Pierre Gillys debattartikel förra veckan.
Den senaste tiden har Iran kraftigt ökat sin produktion av anrikat uran. Det skriver FN:s atomenergiorgan, IAEA, i en ny rapport, som även slår fast att Iran misslyckats med att komma med en trovärdig förklaring till stora mängder försvunnen uranisk metall.
Iran har tidigare ljugit om frågor kopplade till sitt kärnenergiprogram. Det finns rapporter om att Iran utvecklar processer inom kärnteknologi som saknar känd civil användning. Likaså är Irans utveckling av missilteknologi, och särskilt den så kallade Shahab 3-missilen som kan nå Israel (och en rad sydeuropeiska länder) en källa till oro.
Atomenergiorganet hänvisar till över 1 000 sidor information som visar att Iran arbetat med att ”utveckla en inhemsk konstruktion av ett kärnvapen – där man även hade provat flera komponenter”. Vissa av de utpekade aktiviteterna inom kärnprogrammet var, enligt IAEA, specifikt kopplade till kärnvapen.
Iran har hela tiden hävdat att dess aktiviteter handlar om forskning för att ta fram alternativa energikällor. Men IAEA:s rapport ger uttryck för ”en stark oro över de möjliga militära dimensionerna av Irans atomprogram” – särskilt i ljuset av de uttalanden som i åratal riktats mot Israel: i ett tal förklarade till exempel president Mahmoud Ahmadinejad att ”Israel är en cancertumör som måste utplånas”; en jublande folkmassa svarade: ”Död åt Israel!”
Mahmoud Ahmadinejad är varken ensam eller den förste iranske ledare som sedan den islamiska revolutionen i Iran talat om Israels utplåning, både som ett politiskt mål och en religiös plikt. Redan år 2000 deklarerade den iranska republikens högste religiöse ledare, ayatolla Ali Khamenei: ”Det finns bara en lösning på Mellanösternproblemet, nämligen att den judiska staten utplånas.” I december 2001 sade den dåvarande presidenten Ali Akbar Hashemi Rafsanjani: ”I sinom tid kommer den islamiska världen att förfoga över kärnvapen och då hamnar västvärldens strategi i en återvändsgränd, eftersom en enda atombomb är tillräcklig för att utplåna hela Israel.” Rafsanjani anses vara ”moderat”. Ahmadinejad i ett tal så sent som i augusti förra året.
Jag vet inte varför det är så angeläget för Pierre Gilly att övertyga sina läsare att Iran inte har några ambitioner att skaffa sig kärnvapen när det enligt IAEA, FN:s atomenergiorgan, som övervakar frågor kring kärnsäkerhet, finns en lång rad bevis för att Iran försöker skaffa sig kärnvapen. Och varför vill Gilly bortförklara de iranska ledarnas öppet uttalade hot mot Israels existens?
Det judiska folkets historiska erfarenhet är att varje gång en politisk eller religiös ledare hotat att döda judar har han menat precis det han sagt.
För Pierre Gilly är frågan om iranska kärnvapen en abstraktion. Han har råd att spekulera om huruvida den islamiska republiken strävar efter att skaffa en atombomb eller inte; huruvida hoten skall tas bokstavligt eller som en allegori. För Israel är det en fråga om ett dödligt, existentiellt allvar.
Jackie Jakubowski är kulturjournalist och chefredaktör för Judisk Krönika