Så kom det till slut, utspelet alla väntat på. Moderaterna börjar tala om en restriktivare migrationspolitik. Den ansvarige ministern, Tobias Billström, uttalade sig om ”flöden” och ”volymer” som måste minskas. Han menar människor som söker skydd från kaos och död i bland annat inbördeskrigets Syrien, men han kallar det ”flöden” och ”volymer”. I en intervju […]
Så kom det till slut, utspelet alla väntat på. Moderaterna börjar tala om en restriktivare migrationspolitik. Den ansvarige ministern, Tobias Billström, uttalade sig om ”flöden” och ”volymer” som måste minskas. Han menar människor som söker skydd från kaos och död i bland annat inbördeskrigets Syrien, men han kallar det ”flöden” och ”volymer”.
I en intervju med sajten Dagens Opinion säger moderate partisekreteraren Kent Persson rent ut att Sverigedemokraterna ”pekat på problemen”, även om han inte tycker att de står för några lösningar.
Jublet lät inte vänta på sig. SD-anhängare tolkar utspelet som ett efterlängtat erkännande. Övriga reaktioner från högerradikalt håll kan enklast sammanfattas i ett ”vad var det vi sade?”
Sverigedemokraterna har all anledning att vara glada. På kort sikt är det uppenbart att Moderaterna fiskar röster bland deras väljare, något som hittills knappast försvagat partiet – vilket
Jimmie Åkesson heller inte brukar vara sen att framhålla. Den här gången särskilt kraftfullt, med tal om ”bondfångare”.
På längre sikt innebär ett närmande till Sverigedemokraterna på migrationsområdet att det plötsligt under nästa mandatperiod blir möjligt för alliansen att ingå regeringssamarbete med dem. Något som mycket väl kan bli helt nödvändigt för att behålla makten om Centern och KD ramlar ur riksdagen.
Den som tror att ett sådant samarbete skulle inskränka sig till migrationspolitiken misstar sig. Sverigedemokraterna är ett högerradikalt parti med rötterna i svensk nazism och de kommer självfallet att försöka genomdriva sin politik så mycket de kan.
Inskränkningar i asylpolitiken, helt enkelt ett mindre medmänskligt och gästvänligt Sverige, är illa nog. Tanken på en italiensk eller israelisk situation där högern styr med hjälp av radikalhögern är riktigt obehaglig. Att Timbroavlönade statsvetaren Andreas Johansson Heinö dessutom i radio ger Björn Söder tips från coachen om hur SD ska kunna växa gör den inte mindre påträngande.
Det råder knappast total uppslutning bakom Moderaternas kursändring. Exempelvis har Moderata Ungdomsförbundet hårt kritiserat Billströms utspel, och framhåller att det är integrationen som betyder något, inte Billströms ”volymer”. DN:s huvudledare i måndags hade rubriken ”peta inte på asylrätten”. Från näringslivet passar man på att slå ett slag för det gamla vanliga, det vill säga krossa facket och sänka lönerna, men i Stefan Fölsters debattartikel i DN i söndags framkommer ändå något viktigt: en del orter där arbetslösheten är skyhög har inte alls har en särskilt hög andel invandrare, hela idén om arbetslösheten som orsakad av ett ”utanförskap” hos människor med utländsk bakgrund stämmer helt enkelt inte.
Det handlar om att allt fler människor ur arbetarklassen både blir över på en privatiserad och superslimmad arbetsmarknad och samtidigt hamnar utanför när politiken i allt högre grad riktar in sig på lyckliga medelklassfamiljer i storstäderna.
De senaste sex årens brutala högerpolitik är grunden till Sverigedemokraternas framgångar, och det är samma moderater som drivit på den utvecklingen som nu känner sig tvingade att anpassa sin politik till en växande invandrarfientlig opinion.