Arkiv trendar i konstvärlden. Det är en gammal spaning eftersom det pågått flera år, men det är ändå anmärkningsvärt att något så osexigt kan vara populärt så pass länge. Och i det som benämns queer konst, som annars brukar vara just sexig, tycks arkiven synas allra mest.
Trots alla de uppenbara argumenten: att det är viktigt att vara medveten om sin historia för att förstå sin samtid, och det är betydelsefullt att lyfta fram det som raderats eller förfalskats, kan jag själv inte låta bli att instinktivt hata arkivkonsten. Det känns dessutom reducerande att som queer förväntas intressera sig så mycket för sig egen identitet.
Jag tror att det som i första hand provocerar mig är den iver med vilken det pratas om synliggörande. Drömmen om att synas, representeras, och dessutom arkiveras är när allt kommer omkring inte helt olik statens våta dröm. Och Polisens. Vilket så klart är anledningen till att queers och andra outsiders historiskt ansträngt sig för att inte dokumenteras. Synlighet är, som Michel Foucault uttryckte det, en fälla. För nog går det att hitta historiska samband mellan arkivering och övervakning?
#64/2024
Bok
Gender queer – under skamfri utforskning
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Teckna en prenumeration
Få direkt tillgång till denna artikel och mycket mer
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vardag
✓ Få tillgång till hela appen
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill
♡ Stöd Arbetaren med en extra slant varje månad
Inga bindningstider – säg upp när du vill
