”Oerhört sårande”. Så kommenterar drottning Silvia medias granskning av hennes fars kopplingar till nazismen (SVT, Året med kungafamiljen, 2012). Drottning Silvias reaktion påminner mig om en gammal dokumentär jag såg om Ingvar Kamprad. Kamprad berättar att hans anställda, en dag i Ikeas barndom, sökte upp honom och sade att de hade planer på att organisera […]
”Oerhört sårande”. Så kommenterar drottning Silvia medias granskning av hennes fars kopplingar till nazismen (SVT, Året med kungafamiljen, 2012).
Drottning Silvias reaktion påminner mig om en gammal dokumentär jag såg om Ingvar Kamprad. Kamprad berättar att hans anställda, en dag i Ikeas barndom, sökte upp honom och sade att de hade planer på att organisera sig fackligt.
I dokumentären blir Ingvar emotionellt berörd av minnet, och berättar: ”Jag gick hem den dagen och grät”. Han hade trott att han och de anställda på Ikea var en stor familj. Samma maktblinda verklighetsuppfattning ligger till grund för kungafamiljens fåniga känsloutspel i samband med kritisk journalistik.
Det mediala intresset för drottning Silvias känsloliv visar – trots snacket om en ny, skoningslös journalistik mot kungahuset – att media fortfarande agerar undersåtar när det kommer till monarkin. Nyheten att ”Silvia är sårad” blev en löpsedel i Kvällsposten och dessutom ett kort inslag i Aktuellt.
Ponera att Rapport, i samband med till exempel Håkan Juholts avgång – haft ett inslag med rubriken ”Håkan ledsen över mediedrev”. Eller löpsedeln: ”Ben Ali sårad över att ha blivit avsatt av det tunisiska folket.”
Att lägga vikt vid vilka som blir sårade eller inte när man håller på att skärskåra makten riskerar att bli en svåröverblickbar snårskog. Silvia blev sårad av TV4:s reportage. Kanske blev TV4 sårade av Silvias reaktion.
Förmodligen blev den jude, vars företag Valter Sommerlath kom över för en billig penning, sårad av ariseringspolitiken.
Hitler blev med stor sannolikhet sårad över de allierades angrepp mot hans livsverk, det tredje riket.
Ett fattigt barn skulle mycket väl ha kunnat bli sårat om det tittade på Året med kungafamiljen, och såg att hovet lagt 700 000 i skattepengar på att reparera en av familjen Bernadottes gamla hästdroskor. Någon som jobbar på drottning Silvias välgörenhetsförening Childhood kanske är sårad över att Prinsessan Madeleine ”jobbar” på drottning Silvias välgörenhetsförening Childhood.
Även kungens reaktion på kritisk journalistik – förslaget att ”vända blad” – visar samma typ av barnsliga ovilja att ta på sig någon form av ansvar. Så agerar bara någon med den absurda säkerheten i att ha kvar sitt jobb en livstid. Snacka om anställningstrygghet.
Nej, det känns inte särskilt sannolikt att kungen kommer att åka ut på en Juholt-inspirerad Eriksgata för att be det svenska folket om ursäkt för att han köpt strippor för apanaget och gift sig till nazistpengar. Inte minsta lilla ursäkt kommer vi, hans undersåtar, att få – trots att hela monarkin i grunden är djupt kränkande, och helt oförenligt med trevlig stämning. Så försök inte sno martyrrollen, Silvia.