Ingen annan har haft lika stor påverkan på svensk sexualpolitik som Elise Ottesen-Jensen, mer känd som Ottar. Trots det nämns hon knappt i historieböckerna. Det vill författaren Marie Lok Björk ändra på i och med en ny roman om Ottars liv.
– Om det hade varit en man som hade åstadkommit allt det som Ottar gjorde under sin livstid skulle det rests statyer och gator skulle uppkallats efter honom, säger författaren och journalisten Marie Lok Björk över telefon i väntan på ett tåg som ska ta henne till ett boksamtal i Jönköping.
Hon är aktuell med romanen Jag vill riva upp himmel och jord som skildrar journalisten, syndikalisten och sexualupplysaren Elise Ottesen-Jensens liv.
– Att hon inte finns med i historieböcker och fått den uppmärksamhet hon förtjänar måste man se ur ett feministiskt perspektiv – en orsak är absolut för att hon är kvinna. En man som påverkat svensk lagstiftning i så hög grad skulle lyfts betydligt mer. En annan aspekt är att hon saknade släktingar. Hon hade inga egna barn, ingen partner när hon dog och hade tagit avstånd från sin biologiska familj.
Första romanen om Ottars liv
Romanen tar sin början under Ottars barndomsår i Norge där hon är ett av sjutton syskon i familjen. Fadern är präst och uppväxten strikt konservativ. Men Ottar går sin egen väg och kommer att dedikera sitt liv åt syndikalism och sexualpolitik.
För att skriva boken reste Marie Lok Björk bland annat till Norge för att besöka Ottars barndomshem i prästgården.
– För mig är detaljerna väldigt viktiga, jag vill kunna klämma och känna på miljön. Jag ville inte skriva en fackbok eller biografi, utan en roman. Men huvuddragen i boken är sanna, det är i mellanrummen jag fått utlopp som författare.
Hon berättar att hon fick upp ögonen för Ottar i samband att hon skrev sin förra bok Att välja ett liv. En roman som handlar om hennes morfars mor, som gick från att vara en relativt välbärgad handlardotter till att bli en utfattig statare. Anledningen var att hon blev gravid men en man hon inte fick gifta sig med.
Handlingen utspelar sig under 1920-talet och när hon gjorde research om tidens preventivmedelslag, som förbjöd information och försäljning av preventivmedel, stötte hon snart på Ottar.
– Eftersom den romanen fick ett så fint mottagande tyckte min förläggare att jag skulle skriva en till bok. Då fanns det bara en person jag tänkte på och det var Ottar. Men jag trodde såklart att det redan fanns massa romaner om henne. Till min förvåning var det snarare tvärt om, det finns väldigt lite skrivet om henne.
Hur Elise Ottesen Jensen blev Ottar
I samband med att Arbetaren grundades 1922 blev Elise Ottesen-Jensen skribent på tidningens kvinnosida där hon började använda sig av signaturen Ottar. Snart började hon lyfta arbetarkvinnas dubbla förtryck – kapitalismens och männens.
Med åren började hon allt mer kämpa mot preventivmedelslagen, den strikta abortlagstiftningen men även för homosexuellas rättigheter. Hon reste landet runt för att informera om arbetar- och lantbrukarkvinnor om preventivmedel och prova in pessarer. Ett arbete som mynnade ut i att hon 1933 grundade RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning.
Ottar sade upp sig från Arbetaren i protest mot att hon motarbetades på kvinnosidan. I samband med det sa även hennes partner Albert Jensen upp sig i solidaritet, men i boken arbetar han kvar. Hur kommer det sig att du gjorde det valet?
– Har man valt att skriva en roman, måste man vara trogen romanen och det blev det bättre för historiens fortskrivning att göra såhär. Jag tyckte också att det var talande att få med deras kärlekshistorias stora fall. Även om Albert aldrig uttryckte det själv i de material som finns bevarat, så tolkar jag det som att han hade svårt för att stå invid en kvinna som växte sig allt större. Men det är bara min tolkning och konstnärliga frihet.
Ett annat exempel är att sexualupplysningspionjären och anarkisten Emma Goldman bodde hemma hos Ottar under en period året innan hon började med sin sexualupplysning. Hur kommer det sig att du inte tog med det?
– När man skriver en roman kan det inte heller bli för många personer och man måste ta hand om alla namn man tar in, säger hon.
Romanen slutar i början på 1930-talet, men Ottar levde och verkade i samma andra fram till sin död 1973. På frågan om Marie Lok Björk är sugen på att skriva en uppföljare är hon tveksam.
– I dagsläget tror jag inte det. Just nu är jag bara överlycklig över att få åka runt och prata om det här och jag är så glad över både läsarnas och det mediala intresset. Utifrån den fina start som boken fått känns det som att den faktiskt kan göra skillnad – och förhoppningsvis ge Ottar den plats i historieböckerna som hon förtjänar. Vi har henne att tacka för fri abort, att preventivmedelslagen avskaffades, att homosexualitet avkriminaliserades och att sexualundervisning har blivit obligatorisk i skolor.
– Är det någon läsare som sitter på möjligheten att göra en staty av Ottar med näven i luften vore det helt fantastiskt.
För nästan hundra år sedan sa Ottar ”Jag drömmer om den dag då alla barn som föds är välkomna, alla män och kvinnor är jämlika och sexualiteten är ett uttryck för innerlighet, njutning och ömhet.” Har vi närmat oss hennes vision tycker du?
– Jag skulle nog säga att vi har kommit långt i Sverige när det kommer till att bestämma hur många barn man vill ha och så vidare. Men när du läste upp det nu kom jag att tänka på prostitution och allt sexuellt våld som fortfarande finns, där kvinnors sexualitet utnyttjas. Där har vi fortfarande ett jättestort problem. Sedan är det uppfriskande att sexualundervisningen har förnyats och bytt namn till Sexualitet, samtycke och relationer. Det tror jag Ottar skulle varit väldigt glad över att se.
Innan Marie Lok Björk hoppar på tåget söderut berättar hon att hon har fått en agent som ska försöka jobba med boken utomlands, men även för film- och tv-rättigheter.
– Det vore en dröm, nog fan ska Ottar få en film eller serie.
