Ninja Thybergs berättelse om Linnéa som utmanar sig själv i USA:s porrfilmsvärld gör ont att se, men är ett viktigt vittnesmål över hur en kvinna skolas in att själv normalisera övergreppen.
Den ändå barmhärtigt korta filmen på en timme och 48 minuter är ingenting för mesar. Jag har förstått att regissören Ninja Thyberg varit en trygg hamn för Pleasures skådespelare, inte minst för Sofia Kappel som gör en makalöst trovärdig insats som tjejen från Sverige som siktar på att bli största stjärnan inom USA:s porrfilmsindustri. Linnéa är tuff och frigjord, men hon vet inte vad det egentligen betyder att ställa upp på ”allt”.
Ändå en fascinerande och ganska lättsedd film – men som sitter kvar länge som en öm och ond tandvärk. Och säkert effektivare än en sprejburk på ett fönster till en porrfilmsstudio eftersom den lämnar en utan de enkla svaren.
Vi vaggas liksom huvudpersonen så sakteliga in i den råa sanningen – till att börja med har 20-åriga Linnéa viss kontroll över situationen, regissör och andra porrfilmsaktörer stöttar så vänligt när hon tvekar innan ordern ”action!” kommer. Hela tiden försäkras hon att hon själv kan säga nej när som helst.
Scenerna är tydliga utan att vara explicita även om det räcker att se en flicka med kladd över hela ansiktet för att vilja krypa ur skinnet. Lukten stiger nästan från bioduken. Så småningom blir hon en del av industrin och begår själv ett övergrepp. Det är inte heller svårt att överföra tanken på andra relationer i livet där man skolas in i inbillat samtycke och därmed tystnad.

Thyberg började som antiporraktivist men tröttnade på den grunda informationen hon hade om verkligheten bakom bilderna – ett av de starkaste argumenten emot porren – och bestämde sig för att verkligen lära känna denna industri. Pleasure är inte hennes första skildring av branschen men den första i full långfilmslängd.
Det är inga tvivel om att det är övergrepp som begås i denna bransch, även om de föregås av försäkran om samtycke på kontrakt och inför varje tagning. Och jag som ser på känner mig som en del av övergreppet även om jag vet att det är skådespeleri – för att jag också vet att verkligheten ligger precis runt hörnet.
Ändå en fascinerande och ganska lättsedd film – men som sitter kvar länge som en öm och ond tandvärk. Och säkert effektivare än en sprejburk på ett fönster till en porrfilmsstudio eftersom den lämnar en utan de enkla svaren.
