En ljusning börjar skönjas för den nedläggningshotade folkhögskolan i Biskopsgården i Göteborg. Det sedan politikerna slutligen börjat ge vika för elevernas protester. Men åsikterna om vikten av att satsa på folkbildning i förorterna går isär.
Arbetaren Zenit rapporterade i februari (nr 6/2010) om de planerade nedskärningarna på Göteborgs folkhögskolas filial i förorten Biskopsgården. Sedan eleverna fick besked för snart ett år sedan, om att antalet utbildningsplatser skulle minskas från 80 till 20, har de bjudit motstånd genom att ockupera skolan, demonstrera och ställt ansvariga kommunalpolitiker till svars.
Skälet till den kraftiga åtstramningen är att ägaren, Västra
Götalandsregionen, förlorade upphandlingen om studieplatser till Göteborgs stad. Skolans platser tillföll i stället ABF och Vuxenskolan med verksamheter i centrala staden. Det skulle innebära att ingen vuxenutbildning fortsättningsvis skulle bedrivas på Hisingen, där Biskopsgården ligger och en fjärdedel av Göteborgs befolkning bor. Det trots att utbildningarna som erbjuds i Biskopsgården är populära och skolan varje år har cirka 300 sökande.
Nu börjar elevernas kamp dock ge resultat. Vid ett diskussionsmöte på skolan den 19 april där kommunalpolitiker, elever, lärare och allmänhet närvarade avgavs ett löfte från politikerna om att börja se över en eventuell finansieringslösning för skolans fortlevnad.
– Det är dags att ni börjar betrakta oss som medborgare, sade Murat Solmaz, elev på skolan, till politikerna.
Folkhögskolorna i stadsdelarna Biskopsgården och Bergsjön har varit hårt ekonomiskt ansatta det senaste året, liksom vårdcentraler, förskolor och andra medborgarnyttiga funktioner. Till exempel har Kvinnofolkhögskolans filial i Bergsjön flyttats in till stan efter förändringarna på folkhögskolecentrum.
En annan filial som hotats är Hela världen, i Lundby på Hisingen.
– Vad vi vill se är en vilja att minska segregationen. Vi riktar oss till dem med lägst utbildning. Det vore en enorm förlust för Göteborg att förlora dessa utbildningar. Det är inte bara att flytta sig från en utbildning till en annan, säger Maria Lindsten, som arbetar som lärare vid filialen.
Men intressekonflikten ligger delvis i att politikerna inte tycker att det spelar någon roll om vuxenutbildningar är förlagda i centrala Göteborg eller i de yttre stadsdelarna. Att folkbildningssatsningar gör stor nytta i förorterna är något som däremot stadsdelsförvaltningen i Biskopsgården tagit fasta på, och därför belutat att skjuta till 800 000 kronor för att stödja skolan. Men de pengarna räcker inte hela vägen.
När Bergsjöns folkhögskolecentrum tidigare hotades av nedläggning kunde det räddas av pengar för ett ungdomsprojekt. På diskussionsmötet öppnade Anders Nilsson, S, stadssekreterare i kommunstyrelsen, för att en liknande lösning skulle kunna bli aktuell för Biskopsgårdens folkhögskolas del.
Diskussionerna på mötet kom även att kretsa en del kring varför Göteborgs stad efter upphandlingen valt att avbryta sitt 14 år långa samarbete med folkhögskolan, då man tidigare köpt utbildningsplatser där.
Anders Nilsson och partikollegan Henrik Johansson, ordförande i Vuxenutbildningsnämnden, sade att man från folkhögskolans sida inte varit ”tillräckligt vassa” i att formulera sina offerter inför upphandlingarna.
– Det kan inte vara sant att en skola lägger ned för att den inte lyckats formulera sin upphandling. Man kan inte ta beslut på det sättet, kommenterade Vian Talusi, före detta elev på skolan, de båda politikernas påstående.
Anders Nilsson gjorde också ett uttalande om att folkhögskolor inte alltid håller tillräckligt hög utbildningskvalitet och därför inte klarar av att konkurrera med andra skolformer.
Gunnar Falkeby är ekonom på enheten för verksamhetsuppföljning och kvalitetsarbete på Folkbildningsrådet. Han tror att folkhögskolan som skolform kommer att fortsätta att vara populär nationellt sett.
– Det är väldigt många sökande. För tyvärr är det ju så att alla inte lyckas i gymnasiet, säger han.
– Göteborgs folkhögskola har haft många upphandlingar genom åren, det borde betyda att kommunen varit nöjd med skolans verksamhet. En skola som år efter år vinner upphandlingar, då gör folkhögskolan förmodligen ett bra jobb.
Kan du se något problem i att skolor måste sälja in sig inför upphandlingar?
– Det är klart att det ligger en viss osäkerhet i att man vissa år kan sälja uppdragsutbildningar, andra inte. Det är alltid en viss osäkerhet vid en ny upphandling.