Under sommaren har missnöjet växt bland anställda på flera företag som nyligen privatiserats i Serbien. Enligt landets fackföreningar strejkar omkring 33 000 människor på ett 40-tal företag dagligen i protest mot att de inte fått sociala förmåner eller löner utbetalda på flera månader.
Sedan i mitten av augusti har demonstranter blockerat trafiken i timtal utanför kontoret till den serbiska privatiseringsmyndigheten i Belgrad.
Tidigare i augusti förde polisen bort hundratals arbetare som dag efter dag lade sig ned och blockerade järnvägsspåren i staden Lapovo, cirka 15 mil söder om Belgrad. Anledningen var att ägaren till ett privat företag som tillverkar reservdelar till bilar och elgeneratorer inte betalat ut lön till sina anställda på flera månader.
I ett uppmärksammat fall skar en arbetare vid en textilfabrik i staden Raska av sitt finger i protest mot företagets nye ägare.
– Vi är desperata och oroar oss över framtiden. Vi känner oss förrådda av den nya fabriks-ägaren. Vår fabrik är en av tusen fabriker över hela Serbien som förstörts av privatiseringarna, sade Stevan Sreckovic till IPS i samband med en protest utanför privatiseringsmyndigheten nyligen. Sreckovic arbetar på den fabrik, ägd av Ikarbus, som tillverkar bussar i stadsdelen Zemun i Belgrad.
De kraftiga protesterna bland fabriksanställda tog fart efter att den serbiska privatiseringsmyndigheten i mitten av augusti meddelade att en fjärdedel av försäljningarna av de statliga företagen har hävts efter att de nya ägarna misslyckats med att uppfylla alla krav. Missnöjet är stort över hur privatiseringsmyndigheten har hanterat situationen.
Enligt lagstiftning som reglerar privatiseringarna är de nya ägarna tvungna att kompensera arbetare som inte får behålla jobben med mellan motsvarande 700 till
6000 kronor. Utvecklingen i de nyprivatiserade företagen ska också övervakas av privatiseringsmyndigheten de första två åren. De flesta försäljningarna ägde rum fram till och med i början av 2006. Den serbiska staten sålde hastigt många tillgångar eftersom det fanns ett akut behov att få resurser till statskassan.
– Det var ett privatiseringsvänligt klimat, och staten fyllde kassan med välbehövda pengar. Dessa skulle gå till pensionsfonder, investeringar i den serbiska industrin och för att skapa nya arbetstillfällen, säger ekonomiprofessorn Milojko Arsic.
Men efter att tvåårsperioden för privatiseringsmyndighetens företagskontroller gick ut har saker och ting börjat gå fel. I mars tog den nya cypriotiska ägaren maskinparken från den privatiserade textilfabriken Clothing i Leskovac och förde över den till Rumänien. I maj upptäckte arbetare i en textilfabrik i Kursumlija att fabrikens maskinanläggning hade försvunnit – den serbiske ägaren ska ha sålt den som skrot utomlands.
– Nu kommer uppgifter om nya ägare som inte uppfyller kraven på att gjuta nytt liv i produktionen, och som inte betalar fasta löner och sjukförsäkring till arbetarna. Det är detta som gör att folk går ut på gatan och går ut i strejker, säger analytikern Slobodan Kostic.
Han säger att många före detta statliga tillgångar sålts till folk med tveksamt förflutet och med skumma tillgångar – ofta har internationella konsortier från skatteparadis varit inblandade. Flera tunga industrier och textilfabriker har sålts till konsortier på Caymanöarna, Cypern eller Jungfruöarna, och har sedan gjorts om till lyxiga bostadskvarter eller shoppingcenter.
– Det är inte vårt jobb att kont-rollera de finansiella resurserna, säger Vladislav Cvetkovic, chef på privatiseringsmyndigheten.
Under växande spekulationer om att försäljningen i många fall inte har gått rätt till har den serbiske premiärministern Mirko Cvetkovic, som var chef för privatiseringsmyndigheten 2003 och 2004, nyligen erkänt för reportrar att man tidigare fått klart för sig att något var fel. Han har sagt att företagens uppsägningar av arbetare ska kontrolleras.
Översättning: Bella Frank