Första maj i Frankrike väntas bli större än vanligt i år, då de åtta största fackliga centralorganisationerna tagit ett historiskt beslut om att demonstrera gemensamt. Regeringens kritiserade krishantering kommer att stå i fokus.
Drygt en miljon personer demonstrerade på första maj i Frankrike förra året. Ingen blygsam siffra kan tyckas, men det ska jämföras med de två generalstrejkerna i januari och i mars i år som samlade 2,5 respektive 3 miljoner människor. Inför årets första maj hoppas dock facken på större uppslutning. Och oavsett hur många som deltar kommer årets första maj-firande att bli unikt. För det är första gången sedan 1936 som det finns en bred enighet inför första maj. Och det är första gången som centralorganisationerna, GCT, FO, CFDT, CFTC, FSU, SUD Solidaires, UNSA och CFE-CGC, kommer att gå i samma tåg. Beslutet togs i slutet av mars, efter att flera fackliga ledare träffat president Nicolas Sarkozy på Elyséepalatset.
– Det blir en historisk första maj i år, det har aldrig hänt förut att åtta fackliga centralorganisationer bestämmer sig för att demonstrera sida vid sida, säger Marc Slyper, förbundssekreterare på CGT, till Arbetaren.
Centralorganisationerna har enats kring en plattform med konkreta krav på bland annat höjda löner, förbättrade villkor för deltidsarbetare och hårdare beskattning av finansmännens bonusar.
– Vi kan inte acceptera att huvuddelen av företagens vinster går till styrelseledamöternas aktieutdelningar i stället för att investeras för att skapa fler arbetstillfällen, säger Slyper.
Sådana krav har länge stått högt på fackens agenda, men i krisens spår har kraven fått större genomslagskraft. De senaste tre månaderna har varje dag i snitt 3000 arbetare blivit arbetslösa och var femte person under 25 år saknar jobb. Dessutom har flera fabriker i landet lagts ned trots att de varit lönsamma. Detta har skapat en spänd social situation och nyligen varnade den tidigare premiärministern, den konservative Dominique de Villepin för att det råder risk för revolution i landet. Det är i detta hårdnande klimat som facken har kunnat enas.
– Det är omöjligt för våra medlemsfack att säga nej till enighet när vi står inför en så alarmerande kris, som vi dessutom ännu inte sett botten av, säger Thierry Lescant, från SUD Solidaire.
De fackliga slagorden kommer att fokusera på kritik av kapitalismen, samt regeringens krishantering. Det franska krispaketet, värt 280 miljarder kronor, anses vara otillräckligt för att få fart i den recessionsdrabbade ekonomin och anses inte heller komma arbetare till del.
– När arbetare varje dag blir arbetslösa behövs det kraftfulla åtgärder. Regeringens krispaket gynnar bara chefer och aktieägare. Därför kan vi inte nöja oss med att göra små förändringar av kapitalismen, vi måste bygga om hela det ekonomiska systemet, säger Lescant.
Det anarkosyndikalistiska facket CNT, Confédération National du Travail, är dock skeptiska till det gemensamma initiativet, och kommer inte att delta. De menar att enigheten inför första maj inte kommer att leda till någonting och hade hellre sett enighet kring andra kampmetoder:
– Visst är vi glada över att det finns en enig rörelse, men samtidigt tycker vi att det är ett slag i luften, säger Benjamin Preciado, sektionssekreterare för CNT som på första maj kommer att demonstrera i det gemensamma tåget under parollen ”Vi betalar inte för deras kris”.
– Tidigare i år skedde två stora generalstrejker, trots det fattades inga beslut om att fortsätta den kampen. Vi på CNT hade velat se en ny generalstrejk.