Den ekonomiska krisen slår hårt mot kvinnor. I Sydostasien riskerar ett stort antal kvinnor att förlora sina jobb eller få ännu osäkrare anställningsvillkor.
Den internationella arbetsorganisationen ILO har varnat för att uppemot 50 miljoner jobb riskerar att förloras runt om i världen, bara i år. ILO räknar också med att arbetslösheten kan stiga till 10 procent i delar av Sydostasien under detta och nästa år. En stor del av dem som kan komma att förlora jobben i Sydostasien är sannolikt kvinnor.
– Den ekonomiska krisen går långsammare i utvecklingsländerna. Dessa länder har inte varit lika hårt knutna till de globala banksystemen så krisen drabbade dem inte direkt. Men nu när vi i väst drar ner på vår konsumtion slår det hårt mot arbetarna i textilindustrin och i annan exportindustri – vilka framför allt är kvinnor, säger Roger Garman, som är sakkunnig i marknadsutveckling på Sida, till Arbetaren.
Alternativen för de kvinnor som blir arbetslösa är antingen att hitta arbete inom service– och hushållssektorn eller att ta mikrolån för att till exempel sy kläder i hemmet. De kan också tvingas försörja sig på småskalig gatuförsäljning, tiggeri eller prostitution.
– Det blir en kraftig försämring av deras liv. Man kan inte spara eller planera sin tid och ekonomi utan måste hitta sätt att överleva dag för dag. I värsta fall kan vi i väst bli tvingade att återgå till att satsa våra biståndspengar på matpaket snarare än de långsiktiga investeringar som vi kunnat ägna oss åt de senaste åren, säger Roger Garman.
”Kvinnorna används som en buffert på arbetsmarknaden. När fasta anställningar byts mot tillfälliga och när lönerna pressas nedåt utnyttjas kvinnornas desperation om att få en inkomst.” Det skriver Amelita King Dejardin i en rapport från ILO, Asia in the Economic Crisis: Impacts and Responses from A Gender Perspective, som släpptes för ett par veckor sedan. Kvinnor i Sydostasien är alltså i huvudsak anställda i exportindustrin och har otrygga anställningsförhållanden, okvalificerade arbeten och låga löner. Av ILO:s rapport framgår det också att det är just denna typ av arbetstillfällen som försvinner först vid en ekonomisk kris.
I Thailand, Vietnam och på Filippinerna drabbas textil-, klädes-, och skoindustrin, liksom elektronik-, bil- och byggnadsindustrin, samt turism och restaurangnäringen hårt av krisen. Nedgången i denna typ av exportindustri innebär en överhängande risk för att ett stort antal kvinnor kommer att förlora sina jobb eller få färre arbetstimmar och ännu osäkrare anställningar. Kvinnor har lägre löner än män och därmed svårare att spara pengar, vilket i sin tur innebär att de blir ännu mer utsatta när de förlorar jobben.
Det är framför allt kvinnorna som ansvarar för hushållsekonomin och familjens överlevnad vilket gör att de ekonomiskt svåra tiderna drabbar hårt. I många länder i Sydostasien jobbar ett stort antal människor som migrantarbetare utomlands och skickar hem pengar för att försörja sina familjer. På Filippinerna beräknas 55–65 procent av de som arbetar utomlands vara kvinnor. Även små försämringar i hushållsekonomin kan få stora konsekvenser.
– Att kunna laga mat på gasolkök har förenklat livet enormt för många kvinnor. När man nu kanske inte längre har råd med gasol blir kvinnorna tvungna att ägna mycket tid åt att samla ved. Denna tid hade de kunnat lägga på att skaffa pengar i stället, säger Roger Garman.
Fakta / Kvinnor får gå först
Under FN:s kvinnokommissions konferens som just nu pågår i New York i USA (se Arbetaren 9/2009) är genusperspektiv på den globala krisen ett av ämnena. Enligt rapporten Genusperspektiv på finanskrisen som används som underlag drabbas kvinnor oproportionerligt hårt av recession.
Under den asiatiska finanskrisen 1998 drabbades kvinnor särskilt hårt på arbetsmarknaden, och kvinnor var de första som fick gå från jobben.
Ofta missgynnas kvinnor också av åtgärder som sätts in för att stävja ekonomiska kriser. Flickor löper också risk att inte längre få gå i skolan, då de förväntas hjälpa till med arbete i hemmet.