Sociala forum framstår lätt som vänsterns olympiska spel, men vi borde se dem som regionala gruppspel: den stora finalen står om drygt ett år. I Köpenhamn, i december 2009. Skriv in det i kalendern redan nu. Anteckna det i handflatan. Rikta varje träning, all strategisk styrka, alla blickar med maximal koncentration mot detta decenniets eller […]
Sociala forum framstår lätt som vänsterns olympiska spel, men vi borde se dem som regionala gruppspel: den stora finalen står om drygt ett år. I Köpenhamn, i december 2009. Skriv in det i kalendern redan nu. Anteckna det i handflatan.
Rikta varje träning, all strategisk styrka, alla blickar med maximal koncentration mot detta decenniets eller rentav århundradets viktigaste drabbning: det är i Köpenhamn, december 2009, som allting kan avgöras.
Mot oss kommer vi att ha ett berg av intressen. Där kommer lobbyisterna från utsläppsbörserna, flygbolagen, den nyhungriga kolbranschen att stå intill oljestaterna, USA:s president – i värsta fall med klimatförnekaren Sarah Palin vid sin sida – de rikaste ländernas regeringar som in i det sista vill fortsätta som förr, hela massivet av kapitalackumulation och ändlös tillväxt.
Vi måste samla alla våra krafter om det ska gå. Inne på konferenskomplexet Bella Center, under två veckor av förhandlingar, kommer själva tyngden av den rådande ordningen att ställas mot intresset av att återskapa en biosfär där människor kan leva.
Det blir ingen lätt match, ty de skikt av mänskligheten som förlorar mest på den globala uppvärmningen – de som offras på det bål som heter business-as-usual – är också de som sitter längst från de verkställande utskotten.
Vi måste samla krafterna och ta dem in på arenan.
I Köpenhamn i december 2009 ska alltså ett nytt klimatavtal förhandlas fram för att ta vid när Kyotoprotokollet löper ut 2012 och det är en av våra allra sista chanser att spränga det fossila berget innan biosfären rasar i skred: forskare fortsätter att upptäcka hur mycket värre läget är än någon trodde. Det senaste budet, från den ledande forskaren H J Schellnhuber i måndagens The Guardian, är att det inte räcker med att stabilisera den atmosfäriska halten av koldioxid vid nuvarande 387 miljondelar. Inte heller kan vi lita på en halt som sänkts till 350, som många har talat om det senaste året. Vi måste pressa tillbaka koldioxidhalten till förindustriell nivå – omkring 280 miljondelar – om vi inte vill leva med en ständig risk för sammanbrott.
För närvarande ökar den med två miljondelar om året. Om trenden fortsätter som nu är chansen så gott som obefintlig att halten kan stabiliseras under en nivå på 650 miljondelar. Den måste ner till nära 280. Glappet däremellan kan bara skrivas ut som total samhällsomvandling.
Om vi vill undvika att de katastrofer vi nu ser från Haiti till Indien eskalerar till en universalkris av geologiska proportioner måste mänsklighetens produktiva krafter som totalitet ställas in mot detta mål.
Det kräver den största revolution mänskligheten skådat. Den kommer inte att äga rum i Köpenhamn, men de första sprickorna i det fossila systemet måste slås upp där, och bara det kräver vår samlade styrka. Lyckligtvis har vi tagit de första stapplande stegen. I helgen möttes drygt 90 aktivister från drygt 20 länder i Köpenhamn för att inleda planeringen av aktioner i samband med toppmötet. Under veckans forum i Malmö kommer sociala rörelser från Europa att etablera kontakter och diskutera massdemonstrationer. I Sverige startas just nu en lokalgrupp av Klimataktion i veckan.
Allt detta visar på potentialen till en massrörelse för klimatet. Men om de ska utnyttjas till fullo måste vi satsa allt.
Ägna varje forum åt det.