Det ”västvänliga” Georgien har på senare tid blivit en allt mer auktoritär och militariserad stat. För utbrytarregionerna Sydossetien och Abchazien framstår en återförening som allt mindre önskvärd.
Den 8 augusti försökte georgiska trupper ta kontroll över utbrytarregionen Sydossetien, som i praktiken varit självständiga sedan 1992. Ryssland, som officiellt befinner sig på sydossetiskt territorium på ett fredsbevarande uppdrag, svarade med en omfattande militär operation. Abchazien, en annan utbrytarregion i västra Georgien som utropade självständighet samma år, är även de på Rysslands sida.
Georgiens president Mikheil Saakashvili anklagade de nordliga grannarna för att försöka störta honom i en planerad aktion. Utsatt för påtryckningar från ryska ekonomiska sanktioner och Moskvas stöd till separatisterna, har Saakashvili valt en konfronterande och nationalistisk hållning i hopp om stöd från väst.
Georgien, ett land med 4,6 miljoner invånare, hävdar att Ryssland har använt utbrytarregionerna för att förhindra Tbilisis väg mot ett Nato-medlemskap, som för många georgier blivit en symbol för ”demokrati” och ”västlig civilisation”.
De senaste månaderna har hökarna styrt i Georgien och genomfört militära lösningar, trots västs varningar att landet ska avstå från aggressiv retorik och militära åtgärder.
I maj förra året skrev Archil Gegeshidze, från den georgiska stiftelsen för strategiska och internationella studier, att Georgien saknar en ”politisk diskussion och öppen offentlig debatt om hur man ska lösa problemet genom fredliga medel.”
Och senast för några dagar sedan varnade den georgiska återintegreringsministern Temur Iakobashvili för att det vore ”oklokt att inleda en konfrontation i Sydossetien eftersom det är civilbefolkningen som omedelbart kommer att drabbas.”
Ändå ägde striderna rum i Sydossetiens huvudstad Tskhinvali, och om ryska obekräftade rapporter om en humanitär katastrof är sanna, har Georgien definitivt förlorat alla chanser att någonsin kunna återintegrera utbrytarregionerna.
Att tvinga fram en sådan återförening av utbrytarregionerna in i Georgien har inte varit ett alternativ för Ryssland, eftersom det skulle kunna resultera i ännu större flyktingströmmar in i landet och anklagelser om att inte kunna skydda de egna medborgarna.
Moskva har utfärdat ryska pass till 80 procent av sydosseterna.
Under åren har de båda parterna inte haft några genombrott i förhandlingarna, och medan Georgien menar att Moskvas inblandning endast är ett hinder, har Georgien själv inte gjort mycket för att förbättra sitt anseende hos utbrytarregionerna.
Befolkningen i Sydossetien och Abchazien stödjer sina ledare och en överväldigande majoritet är emot en återförening med Georgien – en stat som de inte anser kommer att garantera deras säkerhet.
Även om det inte finns några officiella siffror uppskattas 70 procent av Sydossetiens 62 000 invånare vara osseter medan resterande är georgier.
Medborgarna i utbrytarregionerna har levt utan varken internationellt eller ryskt bistånd. Storskalig smuggling har bedrivits, vilket har lett till att det lokala ledarskapet har kunnat dra nytta av den olösta konflikten.
Sydossetien avvisade ett erbjudande om omfattande autonomi från Georgien 2005, men detta erbjudande kom i en tid då Georgien utförde ingrepp i den ossetiska ekonomin i närvaro av georgiska säkerhetsstyrkor och paramilitära grupper.
Saakashvilis löften om en framgångsrik liberal ekonomi och en västerländsk demokrati gjorde inte Georgien mer attraktivt för Abchazien och Sydossetien, och även många georgier har blivit desillusionerade och visat misstro mot presidenten.
Att Saakashvili hävdar att Rysslands ingripande endast syftar till att störta honom, påminner om hur han motiverade det våldsamma bemötandet för att slå ner massiva fredliga protester i november förra året.
Genom att åtala oppositionella för konspiration och koppla samman motståndare med spionage åt Ryssland har Saakashvili börjat inskränka medborgerliga friheter, kontrollera pressen och använda statliga medel till sin fördel.
Hans seger i presidentvalet i januari ledde till anklagelser om valfusk, men resultaten godkändes av väst.
Mer än någonsin misstänker sydosseter och abchazier att president Saakashvilis löften om etnisk harmoni är ett retoriskt redskap för den ”naiva” västerländska publiken.
Sydosseter strävar nu efter att ansluta sig till den relativt rika nordossetiska republiken som är en del av den ryska federationen. Men regionen skulle vara en ekonomisk börda för den norra delen, liksom för Ryssland, som dessutom fruktar de internationella och regionala konsekvenserna av ett sådant steg.