[BOK] Herrarna satte oss hit. Om tvångsförflyttningarna i Sverige Elin Anna Labba Norstedts förlag, 2020 Grymheterna mot samerna är institutionella. När Sveriges, Rysslands och Norges makthavare gjorde överenskommelser om gränser skulle samerna och rennäringen, som rört sig över området i tusentals år, hanteras. Man skapade Lappkodicillen, som tillät vandring över de nya gränserna under en tid. […]
Elin Anna Labba
Norstedts förlag, 2020
Grymheterna mot samerna är institutionella. När Sveriges, Rysslands och Norges makthavare gjorde överenskommelser om gränser skulle samerna och rennäringen, som rört sig över området i tusentals år, hanteras. Man skapade Lappkodicillen, som tillät vandring över de nya gränserna under en tid. Därefter, i slutet av 1800-talet sluts gränserna även för samerna. Stora delar av den gamla kulturmarken skulle förvandlas till jordbruk.
1900-talet blir för staten Sverige en enda lång motivationsprocess för att slippa ta hänsyn till samernas traditionella livsföring som inbegriper tvångsförflyttningar, rasprofilering som inkluderade att man grävt upp gravar och stulit skallar, barn som tas ifrån föräldrar och hindras från att tala sitt språk.
Allt detta är historiska fakta som den särskilt intresserade kanske har uppsnappat – i grundskoleundervisningen till exempel har ämnet uppmärksammats så lite att det kan uppfattats som medvetet. Men hur det kändes att utsättas för gränsdragningarna, tvångsförflyttningarna och förminskande av en hel kultur har ännu mindre berättats om.
Inte ens inom gruppen har det varit lätt att berätta om svåra och förnedrande erfarenheter – något som denna, eller dessa folkgrupper, delar med undanträngda ursprungsbefolkningar i hela världen, Förintelsens överlevare, krigsoffer i Syrien, romer, människor som torterats i förhör, våldtäktsoffer och så vidare.
Herrarna satte oss hit är en sorgesång men också en kamp som innehåller motstånd och kreativitet.
Elin Anna Labba har talat med släktingar och vänner, grävt i arkiven, lyssnat på gamla inspelningar, studerat kartor, brev, dikter, dokument, jojkar, gamla tidningsartiklar och fotografier. Och inte minst har hon vandrat runt i de marker där övergreppen skedde. Platser som inte högt skriker ut vad som utspelat sig här utan som hon skriver ”viskar till oss som vet, som kommer hit ibland”.
I sin bok Herrarna satte oss hit. Om tvångsförflyttningarna i Sverige målar Labba upp en berättelse bestående av alla dessa pusselbitar. Hon visar på de stora dragen, pekar med sorg ut hålrummen i berättelserna där ”de bundit om sina sår med tystnad”, men lyckas genom att gå nära några familjer förmedla en historia som känns. Herrarna satte oss hit är en sorgesång men också en kamp som innehåller motstånd och kreativitet. I kören av röster finns konsekvenserna för de enskilda individerna svart på vitt.
Labba är en del av den nya samiska rörelsen för självrespekt och upprättelse. Hon är en del av de konstnärer som nu skildrar samekulturen, som prisade Maxida Märak (musik), Linnea Axelsson (prosa) och Amanda Kernell (film). Som sätter ord på sina minnen och sin historia.