Mörrum, en mil från den sedan dansk medeltid viktiga hamnstaden Karlshamn i västra Blekinge, hade 1960 knappt 2000 invånare: För en flicka under mitten av förra sekelskiftet var det säkert i praktiken en bra bit. Gudrun Winfridsson är född 1947, uppvuxen i Mörrum och skriver i Uppväxtår i Blekinge. Elva noveller, om en tid för […]
Mörrum, en mil från den sedan dansk medeltid viktiga hamnstaden Karlshamn i västra Blekinge, hade 1960 knappt 2000 invånare: För en flicka under mitten av förra sekelskiftet var det säkert i praktiken en bra bit. Gudrun Winfridsson är född 1947, uppvuxen i Mörrum och skriver i Uppväxtår i Blekinge. Elva noveller, om en tid för bara några decennier sedan, men som i dag som känns långt borta.
[BOK] Uppväxtår i Blekinge. Elva noveller
Gudrun Winfridsson
Norrbagge förlag, 2019
I mitten av 1900-talet bodde fortfarande omkring fyra av tio svenskar på landsbygden och det var så svensken kunde identifiera sig. Många av de djupt mänskliga erfarenheterna hade de gemensamt med dagens medborgare men Winfridsson skriver om hur ett samhälle där det sociala trycket var viktigt och ofta strängt, vilket även ett litet barn intuitivt hade detaljerad koll på. Det gjorde att man fick hitta andra vägar att till exempel mötas i samkönad kärlek eller hantera övergrepp som inte fick benämnas.
Många normer kunde betraktas som naturgivna genom skolans och kyrkans dominans på en ort – eller ett dominerande företag. Kristina Sandberg har gestaltat detta i sin trilogi om hemmafrun Maj, Winfridssons noveller känns förankrade i verkliga minnen. Berättelserna hakar i varandra, där flickor som Elin, Kerstin, Brita och Berit hakar i varandra genom generationerna, från mitten av 1800-talet och fram till idag.
Han berättar i sina brev till kamrater hemma i Blekinge om kylan, smutsen och döden.
En av novellerna sticker ut – det är en dokumentär skildring som utspelar sig under några korta månader under våren och sommaren 1937. Den handlar om 27-årige Erik Johnsson från Lönnemåla nära Mörrum som den 9 februari i hemlighet avreser till Spanien för att slåss mot Francos rebeller.
Winfridsson har talat med syskonbarn, läst några av de få brev som finns bevarade men också forskat i minnen som publicerats från andra Spanienfrivilliga, och citerar tidningsartiklar från tiden. Hon berättar att det enskilt vanligaste yrket bland dem som reste var sjömän, och en av dem var Erik som mönstrat på som femtonåring.
Författaren följer Erik Johnsson från tåg- och båtresan till Paris och vidare till Perpignan i södra Frankrike varifrån de frivilliga gruppvis fraktas med buss över Pyrenéerna. Efter en tids träning blir striderna på allvar, svenskarna ingår i den tyska Thälmannbataljonen. Han berättar i sina brev till kamrater hemma i Blekinge om kylan, smutsen och döden. Den 17 juli stupar han i ett slag vid Brunetefronten nära Madrid efter att ha träffats av en av de explosiva kulorna han tidigare oroat skrivit till sin bror Ture hemma i Mörrum om. Tures dotter Birgitta berättar för författaren om hur hon minns när fadern fick beskedet av kyrkoherden. Berättelsen refererar flera vittnesmål från tiden, och är skriven så man kommer nära de frivilliga och deras kamp. Erik var en vanlig kille som såg hur den hotande fascismen i Spanien också berörde hans eget liv i Blekinge, och tog konsekvenserna av det.
Sammanlagt ger novellerna en stark närvarokänsla som blir rena tidsresan där beskrivningarna av kylan, småkakorna, mammas prickiga klänning, lekarna och de många cykelturerna.