Förra veckan anslog regeringen 50 miljoner kronor för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Men Johan Frick befarar att regeringens satsningar föder mera rädsla, utsatthet och otrygghet – så länge inte fördomsfulla föreställningar förändras.
Tjejer ska minsann passa sig nu. Våldtäkterna är brutalare än någonsin och ingen ort är fredad. Svenljunga är verkligen inget tryggt ställe, konstaterar Borås Tidning (20/7). Som om våldtäktsmän samlades kring utvalda platser om natten, särskilda tider och i en särskild del av staden.
Den som utsätts för våldtäkt eller annat sexuellt våld är idag den som ska ändra på sig. Orsak eller bakgrund till våldtäktsmannens beteende är frågor som inte tycks intressera journalisterna eller allmänheten. Vi lärs upp i tro om att det är offret som syndat, som varit oförsiktig eller på annat sätt måste ha bjudit till, för vanliga människor våldtar ju inte. Man klär tjejen till ett naket offer som i detalj ska granskas enligt samhällets spelregler, pekas ut och därefter dömas antingen skyldig eller oskyldig. Bar hon en kraftigt urringad tunika får hon ”skylla sig själv”. Bar hon å andra sidan matkassar i händerna på väg hem från jobbet, är det förstås bedrövligt och samhället tar henne i sitt försvar. Det här sättet att se på våldtäktsfall är inte bara dominerande i vårt allmänna medvetande, utan också i rättssalen, trots att verkligheten är en annan.
Folkpartiet föreslår på allvar att ökningen av sexuellt övervåld ska minska med ökade befogenheter åt polisen och med fler radiobilar i rörelse. Enligt deras tro sköter polisen biffen, tingsrätten dömandet och Aftonbladet efterspelet genom att lamslå omvärlden med sina saftiga schablonbilder av förövaren. Medias bild utav ett våldtäktsfall försöker ta ifrån oss verkligheten. Blir en tjej tvingad till samlag, men inte i löpsedlarnas favoritpark, skrivs det inget. Är det ens en våldtäkt då?
För att stoppa kvällspressens monster, måste vi främst förstå att våldtäktsmannen är en vanlig människa. Det finns heller ingen mer eller mindre skyldig våldtäktsman.
Jag är övertygad om att alla försök att skapa extremer av män som potentiella våldtäktsmän, gör att vi börjar betrakta självklara fall av våldtäkt som mindre självklara om kvällspressens löpsedlar eller de hårda straffen lyser med sin frånvaro. Det får aldrig bli så, för det går inte att passa in våldtäktsmän i särskilda fack eller med fantombilder som om de vore en särskild sorts människor.
Vi uppmanas att säkra vår ytterdörr och stanna inomhus, men det sipprar över. Tjejer börjar till slut söka efter fel i sitt eget beteende, vilket är ett steg bakåt. En lämpligare lösning vore att säga nej till fler poliser och försöka få allmänheten, också folkpartister, att intressera sig för varför våldsbrott och sexuellt våld förekommer. Det är också att få den kommunala skolan att införa kurser i självförsvar. Det är att ta tag i sexualundervisningen i grundskolan, i armen på pojken som tafsar på lektionstid och att bry sig om en tjejkompis som döljer blåmärken.
Vi ska trycka på samhällets många myndigheter, institutioner och rättsapparaten om en förändring om synen på våldtäkt, våldtäktsmannen och flickan och skulden.
Snart visar det sig att den nya regeringens åtgärder mot ökat våld och brottslighet, är vad som i stället kommer att föda mera rädsla, utsatthet och otrygghet gentemot varandra. Det vill säga ökat våld och brottslighet.
Det är något vi kan förvänta oss av ett hårdnat segregerat klassamhälle med stora socioekonomiska klyftor. Våra män tycks heller aldrig förstå att det är de som ska förändra sin kvinnosyn, inte tjejer som ska gå under jorden.
Det är vi män som är i vägen, det är oss ni ska ställa krav på.
Johan Frick är ordförande för Borås LS av SAC Syndikalisterna och Syndikalistiska Ungdomsförbundet Borås