[UTSTÄLLNING] Gösta Adrian Nilsson – Sjömanskompositioner. Färgens dramatik och stadens dynamik Sven-Harrys konstmuseum, Stockholm Visas fram till 29 september Under det tidiga 1910-talet startade Herwarth Walden den expressionistiska konsttidskriften Der Sturm, och tillsammans med sin svenska hustru Nell Walden ett galleri i Berlin. Rörelsen blev en viktig samlingspunkt och offentlig arena för konstnärer från bland […]
Sven-Harrys konstmuseum, Stockholm
Visas fram till 29 september
Under det tidiga 1910-talet startade Herwarth Walden den expressionistiska konsttidskriften Der Sturm, och tillsammans med sin svenska hustru Nell Walden ett galleri i Berlin. Rörelsen blev en viktig samlingspunkt och offentlig arena för konstnärer från bland annat Ryssland, Frankrike, Nederländerna och Skandinavien, bland dem ställde Gösta Adrian-Nilsson ut sina målningar 1917.
GAN, född 1884, hade kommit till Berlin första gången 1914 efter konststudier i Köpenhamn. Mitt under världskrig, svält, bröduppror, strejker och revolutionsungar reste konstnärer fram och tillbaka i Europa och Ryssland och hävdade den nya konstens angelägenhet tillsammans. De internationalistiska rörelserna och utbytena var parallella utmanande krafter i tiden och konstnärerna var inte ensamma om att samarbeta över de geografiska gränserna. Uttrycken som man arbetade med var utmanande, både i motiv och tekniker och blev också starkt ifrågasatta i medierna.
I januari 1918 ställde GAN till många konstkritikers fasa ut sina Sjömanskompositioner på Gummesons konstgalleri i Stockholm och det är framförallt den utställningen som Sven-Harrys konstmuseum återskapar i sin utställning. De flesta målningarna föreställer matroser och sjömän i sina vita och blå arbetskläder, expressivt målade i en tidig kubistisk stil, i ett sprakande stadslandskap. I tiden låg en enorm utveckling av elektriska maskiner och överallt ser man lampor, bilar och andra nya tekniska uppfinningar som snabbt förändrat stadslivet och som fascinerade GAN.
Stockholm var en utpräglad hamnstad och GAN berättar om ett fritt liv där män träffas och tillsammans njuter av ett glatt och intimt umgänge. Homosexuella handlingar var olagliga men GAN skildrar gaylivet som oproblematiskt och glädjefyllt, vissa bilder är öppna hyllningar till fasta partners.
I dag är det svårt att föreställa sig de parallella världarna och man får ingen hjälp att förstå den – konstnären problematiserar inte situationen. Det hela är roligt och befriande, men samtidigt saknar man ett tidens sammanhang. Detta skrivet med respekt för alla konstälskare som inte kräver bakgrundsinformation och kontext utan bara vill njuta av färgerna, formerna, leken och drömmarna. Där ger GAN full utdelning.
Utställningen berättar heller ingenting om hur GAN:s resa, från uppväxten i Lunds proletärkvarteren till, i alla fall i sin konst, öppet homosexuellt konstnärsliv i Paris på 20-talet såg ut. Men den ger stark lust att ta reda på mer av de rörelser som pågick och korsade varandra, där konstnärerna och andra kulturutövare riskerade anseende och liv i sin frihetsrörelse samtidigt som auktoritära makter i Europa åter mobiliserade.