Vittnesmålen om sexuella trakasserier fortsätter att strömma in i spåren av den omfattande #MeToo-kampanjen. Under tisdagskvällen kom 4084 kvinnliga journalisters upprop om övergrepp på landets redaktioner. Och även inom vården och i åkeribranschen samlas liknande berättelser nu in.
Den världsomfattande #Metoo-kampanjen har pågått i snart en månad och inom en lång rad branscher har tusentals kvinnor gått ut med sina historier om sexuella trakasserier, övergrepp och regelrätta våldtäkter.
Nu i veckan har exempelvis kvinnor inom teknikbranschen kommit ut med sina samlade beskrivningar om hur de upplever sin arbetssituation. Även inom flera fackförbund har, som Arbetaren kunde rapportera förra veckan, kvinnliga ombudsmän och funktionärer vittnat om övergrepp och en tystnadskultur där män kunnat fortsätta med sina trakasserier.
På tisdagskvällen var det journalistbranschens tur att bli ytterligare en yrkesbransch i raden som får ett upprop mot de strukturella problem som finns runt om på landets arbetsplatser och i samhället i stort.
”När jag som ny sommarvikarie på stora kvällstidningen fick sitta i en bil utanför ett hotell en hel dag i väntan på att ett stort rockband skulle anlända och fotografen, femton år äldre, satt i förarsätet bredvid mig och började kolla porr i sin dator. I stället för att bara gå ur bilen, satt jag kvar – handlingsförlamad.”
Så lyder ett av de många vittnesmålen i uppropet #Deadline vilket samlar över 4 000 kvinnliga journalister runt om i Sverige. Kvinnor i branschen berättar om allt ifrån grova våldtäkter till manliga kollegors nedlåtande, sexistiska kommentarer.
Frilansjournalisten Johanna Lindqvist är en av initiativtagarna till uppropet. Hon säger till Arbetaren under onsdagsmorgonen att vittnesmålen från kollegor fortsätter att strömma in.
– Det har varit helt massivt och det visar ju vilket behov det finns att prata om och dela de här historierna. Men det är inget specifikt just för vår bransch utan det är så det ser ut i samhället, där män står över kvinnor i en könsmaktsordning. Därför är det oerhört viktigt att synliggöra det och dela upp historierna i bitar, säger hon.
Förhoppningsvis leder det också till att arbetsgivarna tvingas ta ett större ansvar. Att nolltoleransen blir mer än bara tjusiga ord.
Johanna Lindqvist, frilansjournalist och initiativtagare till #Deadline
Vad tror du att det här kommer att leda till?
– Först och främst har ju de här uppropen lett till att många vågat berätta och att vi hävt tystnadskulturen. I och med att många nu öppnar sig så kan vi också stötta varandra. Men förhoppningsvis leder det också till att arbetsgivarna tvingas ta ett större ansvar. Att nolltoleransen blir mer än bara tjustiga ord. För det här är något man måste jobba med varje dag.
”Den tystnadskultur som våra medsyskon i andra branscher vittnat om råder också hos oss. När vi ändå har sagt ifrån har även kvinnliga chefer ofta ignorerat våra rop på hjälp. Inte sällan har förövaren varit en uppburen, hyllad och profilerad man, många år äldre och mer erfaren än de vikarier och nyanställda han så obekymrat trakasserat. Just därför har han också varit viktigare för cheferna, som valt att vifta undan och se åt andra hållet.”
Det skriver journalisterna i sitt upprop som vi väljer att publicera i sin helhet här.
Inom kort har även en grupp sjuksköterskor planerat att gå ut med sina historier om hur de utsätts från manliga ofta högre uppsatta kollegor.