[FILM] All eyez on me Regi: Benny Boom Biopremiär den 16 juni Rapparen Tupac Shakur föddes den 16 juni 1971 i Brooklyn, in i Black Panter-adeln. Miljön var dock inte särskilt trygg, modern Afeni Shakur anklagades för sprängdåd i New York och släpptes ur häktet en månad före sonens födelse efter en åtta månader lång […]
Regi: Benny Boom
Biopremiär den 16 juni
Rapparen Tupac Shakur föddes den 16 juni 1971 i Brooklyn, in i Black Panter-adeln. Miljön var dock inte särskilt trygg, modern Afeni Shakur anklagades för sprängdåd i New York och släpptes ur häktet en månad före sonens födelse efter en åtta månader lång rättsprocess. Hon uppfostrade Tupac och hans syster med stenhård politisk retorik, men blev själv offer för tungt crackmissbruk under många år (hon avled 68 år gammal i maj 2016).
Tupac Shakur blev också politiskt engagerad och hans texter kommenterade samhällets rasism med ett radikalt och många gånger rått språk. Han avled 1996 i Las Vegas, endast 25 år gammal, efter att ha blivit skjuten. Redan då var han en världsstjärna som utvecklat sin musik till en angelägenhet för en global publik. Mordet är fortfarande inte uppklarat.
Regissören Benny Boom som gjort filmbiografin All eyez on me, betitlad efter ett av Tupacs album, om rapparens liv och död har tidigare gjort en rad kortare och längre musikvideor och -filmer – och musiken utgör en stor och logisk del av filmen. Hur mycket av konserter och studioscener som är dubbade är inte lätt att veta, men Demetrius Shipp Jr i rollen som Tupac är övertygande, och mycket lik till utseendet.
Inramningen med en journalist som intervjuar Tupac under en fängelsevistelse för deltagande i ett övergrepp är ett listigt sätt att låta filmen ge det perspektiv som han själv ville ge – och det är att han var fullständigt oskyldig.
Filmen om Tupac är en rakt berättad kronologi, ofta trovärdig, från barndomen med den politiskt krävande modern – filmen döljer barnens ständiga kamp att bemöta hennes aggressivitet – genom karriären och fram till hans död. Inramningen med en journalist som intervjuar Tupac under en fängelsevistelse för deltagande i ett övergrepp är ett listigt sätt att låta filmen ge det perspektiv som han själv ville ge – och det är att han var fullständigt oskyldig.
Han får också tillfälle att bemöta den kritik på de allt råare hiphoptexter som han skrev och framförde, och som allt fler artister inspirerades av.
På det viset blir filmen ett idolporträtt där man känner att det finns perspektiv som viftas bort eller inte tas upp över huvud taget. Det är synd inte minst ur konstnärlig synpunkt där äreräddningen lite grand tar udden av allvaret i konflikten som faktiskt finns kring Tupac Shakurs och andra hiphopartisters texter, när det handlar om kvinnor.
Med detta sagt är All eyez on me en sevärd kärleksförklaring till den musik under några korta, explosiva år steg från ghettot till världsscenerna – det är starka uttryck, betvingande musik och en politiskt patos som man inte skojar bort.