När Auschwitz-rättegångarna inleddes i Frankfurt 1963 fattades en nyckelperson: Josef Mengele. Ett namn som ännu, nära ett halvsekel efter hans död, framkallar rysningar. Han lyckades undkomma rättvisan trots hans kända, exempellöst råa brottsliga verksamhet under tiden som chefsläkare i dödslägret. Kirill Serebrennikov berättar om människan och ”dödsängeln” i filmen Josef Mengeles försvinnande.
Josef Mengele var en av Nazitysklands mest notoriske mördare. Han utnyttjade tillgången på dödsdömda fångar, som han själv valde ut utifrån sina experiments behov, och skapade sig ett rykte som en av historiens mest monstruösa gestalter.
Han kombinerade sin utbildning i medicin och antropologi med en fanatisk nazistisk ideologi, och det var under sina två år som chefsläkare i koncentrationslägret Auschwitz som han fick öknamnet ”dödsängeln”. Där utförde han makabra experiment, på framförallt enäggstvillingar men också på människor med olika handikapp, som ofta ledde till en plågsam död.
Efter kriget höll sig Josef Mengele gömd under dold identitet och flydde 1949 till Buenos Aires. Hit kom också Adolf Eichman, som i princip stått bakom organiserandet av förintelseprojektet. Han kidnappades av israeliska Mossad 1960, ställdes inför rätta i Israel och hängdes 1962.
Josef Mengele flydde däremot vidare till Brasilien via Paraguay, och avled där efter en stroke under en simtur.
Fanatisk rasbiolog livet ut
Josef Mengeles försvinnande följer den livet ut fanatiske rasideologens liv från ankomsten till Auschwitz 1943 och fram till hans död.
Det är ur hans perspektiv vi ser karriär och flykt. Från lyckan att kunna plåga och dissekera levande och nyss mördade människor i lägret, störda möten med den sadistiske fadern, till flykt och ilskna utbrott mot den kritiske sonen Rolf som kommer på besök i exilen. Allt utom de fasansfulla inslagen från lägret i svartvita bilder.

Det finns inget att gilla hos skådespelaren August Diehls porträtt. En skräckinjagande mardrömsfigur till människa. En störd, bitter fanatiker som känner sig orättvist behandlad och inte kan släppa drömmen om ett Tyskland som ska resa sig igen. Men kanske fanns drömmen fortfarande levande några decennier efter krigsslutet; många av de högst ansvariga under Hitlers styre hade nu rehabiliterats och åter tillträtt höga poster inom industri, medier och politik i Västtyskland.
Protester mot glömskan
Samtidigt växte protesterna mot eftergivenhet och tendensen att glömma nazismens brott. I media ekade också Röda arméns våldsamma brandattentat i varuhus, kidnappningar och mord, liksom framväxten av stadsgerillor i Latinamerika.
Uppspårande och gripande av ansvariga under Förintelsen pågick. Tillvaron i exilen var allt utom en en trevlig semester bland vänner på andra sidan jordklotet.
Filmen lutar sig mot Josef Mengeles dagböcker, brev och fotografier som dykt upp i olika samlingar – vissa när gamla nazister avlidit. Materialet, som bitvis ropats in till höga auktionspriser, tecknar en ganska samstämmig bild av den mytomspunne cynikern med iskallt förakt för människors lidande.
Porträttet här är intensivt välgjort och framförallt en spännande länk mellan modern tid som kommer nära vår egen, och nazitiden som kan framstå som historiskt obsolet. Josef Mengele, född 1911 och död 1979 glider fram och tillbaka genom ett livsfarligt 1900-tal som fortfarande ligger otäckt nära. Det är värt att påminnas om.
På SVT Play visas, samtidigt som Josef Mengeles försvinnande har Sverigepremiär, serien Tyska huset. Den skildrar en kvinna som arbetar som tolk under Auschwitz-rättegångarna 1963, och för första gången får höra sanningen om dödslägret och de som arbetade där. Josef Mengele hade då flytt till Sydamerika och ställdes aldrig inför rätta trots att hans brott var kända och det fanns vittnesmål. När hans grav grävdes upp och DNA-testades 1983 kunde man till sist bekräfta att det var Josef Mengele som låg där, under falskt namn.



