I helgen samlades fackliga aktivister från flera nordiska länder i Stockholm för en konferens. Arbetaren var på plats och pratade med några av de som deltog, bland annat en representant för IWW Ísland om organisering på ett företag för valsafari och med finska fackkämpar som ser fram emot grundandet av ett nytt fack för migranter.
Ett basfackligt möte för fackligt aktiva från flera nordiska länder arrangerades av SAC Syndikalisterna i helgen.
Att de valt att kalla det basfackligt, berättar SAC:s generalsekreterare Gabriel Kuhn, är för att inkludera fackliga aktivister som engagerar sig på lokal nivå i stora förbund.
– Mötet riktade sig till alla fackliga aktivister som sympatiserar med syndikalistiska idéer, säger han.
Nytt migrantfack startar upp i Finland
Under söndagen talade Eugene Ufoka om initiativet till ett nytt fack för migranter i Helsingfors. Målet är att facket ska få officiellt startdatum den 1 maj, men det är fortfarande en hel del att göra innan grundandet är ett faktum, berättar Eugene Ufoka. Exempelvis är namnet är inte helt bestämt än, men det lutar åt International Workers Union Finland.
– Vi vill ha något internationellt så att alla känner sig välkomna och inkluderade, säger Eugene Ufoka till Arbetaren.
Det nya facket ska främja och skydda utländska arbetares rättigheter och även jobba för integration på arbetsmarknaden i Finland.
Traditionella fack möter inte dagens behov
Eugene Ufoka har varit med i det traditionella facket i flera år och betalat medlemsavgift, men han säger att han aldrig trott att han skulle kunna få någon hjälp därifrån.
– Jag började titta närmare på framväxten av facken i Finland och såg att den var nära kopplad till politiska partier och kampen för frihet och självständighet. Deras sätt att agera är gammaldags. Arbetsmarknaden har förändrats, men facken är väldigt traditionella, säger Eugene Ufoka.
Särskilt dåligt, anser han, att facket fungerar för migranter. De problem som drabbar migranter på arbetsmarknaden handlar ofta om diskriminering, korttidskontrakt men också om frågor som gäller visum. Eugene Ufoka understryker att man inte bara behöver engagera sig i situationen på arbetet utan också livet i sin helhet.
– För att kunna arbeta här måste man kunna leva här, och det vill vi hjälpa folk att kunna göra. Vi kommer erbjuda hjälp när det gäller immigrationsrelaterade frågor, säger Eugene Ufoka.
Han ser en tendens: Migranter som har utbildat sig i Finland stannar inte eftersom arbetsmarknaden är för svår. Han hoppas därför också att facket ska kunna hjälpa migranter att söka jobb, bygga upp nätverk och förmedla kontakter med företag.
Den finska majoritetsmedborgaren har, enligt Eugene Ufoka, inte samma problem med exempelvis korttidskontrakt som migrantarbetare.
– De vanliga facken fokuserar på majoriteten, inte minoriteten. Vi vill erbjuda rådgivning och verktyg för att hjälpa medlemmarna närmre sina drömjobb och deras rätt att leva och arbeta i Finland, säger Eugene Ufoka.
Nyfikna på syndikalistisk organisering
Jonas Mithikn och Daniel Fernández från Finland är också på plats i Stockholm och Arbetaren pratar med dem precis innan konferensen ska dra igång. De är särskilt nyfikna på den punkt i programmet som handlar om just Eugene Ufokas arbete.
– Vi är väldigt intresserade av vad han kommer säga, säger Daniel Fernández.
Jonas Mithikin berättar att det funnits liknande initiativ, bland annat inom gig-sektorn.
– Nu är de med i facket för servicesektorn, men det startades av buden själva, säger Jonas Mithikin.
Jonas Mithikn och Daniel Fernández är båda med i fack inom SAK, Finlands fackförbunds centralorganisation. De är intresserade av syndikalism, men i Finland finns inte något syndikalistiskt fack.
– Jag är nyfiken på hur en sådan här syndikalistisk organisation fungerar. Det är inte en aktivistgrupp utan en permanent och stor organisation, säger Jonas Mithikn.
Daniel Fernández är inne på samma spår:
– Jag är också intresserad av hur det fungerar att vara med i en organisation som funnits länge och från utsidan ser välorganiserad ut, säger han och berättar att han kommer från Spanien där det finns flera syndikalistiska fack som CNT och CGT.
Daniel Fernández menar att idén om alternativa fack är främmande för många i Finland.
– Jag har hört folk säga att du inte kan organisera ett fack utan ett politiskt parti. Folk har inte så mycket kunskap om sådana möjligheter, jag tror det är bra med konkreta exempel från ett grannland, säger han.
Framgång på valsafari företag
Christina Milcher, sekreterare för Industrial Workers of the World Island (IWW), är på plats i Stockholm tillsammans med Dima, som är fackets yngsta medlem och inte vill uppge sitt efternamn. Hon blev medlem efter en första maj-demonstration.
– Jag såg en anarkistflagga i ett första maj-tåg och tänkte att det där var mitt folk. Sen gick jag med i så många grupper som jag kunde, säger han.
Christina Milcher berättar att IWWI tillhör ett nätverk av flera grupper.
– Vi har bland annat ett radikalt socialt center, en no border-grupp, en queer-organisation. Alla är med i två eller tre organisationer, säger hen med ett skratt.
IWW har gått igenom en del strukturella förändringar. Tidigare var det mer styrt från huvudkontoret i USA, men nu är det mindre toppstyrt, berättar Christina Milcher. På Island har IWW organiserat migrantarbetare.
– Den största framgången var på ett valsafariföretag. Det var guider och personer som arbetade i biljettkassan som organiserade sig med hjälp av en medlem som hade varit med i ett spanskt fack och hade mycket kunskap om hur man skulle organisera, säger Christina Milcher och fortsätter:
– De förändrade faktiskt arbetsplatsen helt. Från att det varit en arbetsplats med stora missförhållanden till att man kunde ställa krav bortom kollektivavtalet.
Även om IWW kallar sig för ett radikalt gräsrotsfack är de på pappret inget fackförbund på Island. På Island blir man, till skillnad från i Sverige och Finland, automatiskt med i facket om man har ett jobb. Det är helt enkelt arbetsköparens skyldighet att se till att man är med i ett fack, berättar Christine Milcher.
– Därför pågår ingen organisering, och arbetsgivaren säger ofta inte det, säger hen.
Christina Milcher påpekar att många utländska arbetare inte vet att de är med i facket.
– Bara idag fick jag ett mail från en person som inte visste att det finns ett fack för dem, säger hon.
Fortsatt samarbete mellan facken
Under helgen beslutades det att man tillsammans ska göra en publikation, berättar Gabriel Kuhn. Utifrån ett radikalt fackligt perspektiv kommer det att skrivas rapporter från de olika nordiska länderna.
– Det kommer vara analyser av hur det ser ut i de olika länderna, hur man ser på sin egen roll och hur man kan agera utifrån situationen i det land man befinner sig i, säger Gabriel Kuhn.
