Bostadsbrist, renovräkningar och bostadslöshet, både reell och strukturell sådan – listan över problem rörande bostadssituationen i Sverige kan göras lång. Enligt forskarkollektivet Fundament är det de ödesdigra konsekvenserna av att politikerna har låtit marknaden styra. Därför vill de i boken Kris i bostadsfrågan prata bostadssystem i stället för bostadsmarknad.

Spekulationer i bostäder och fastigheter höjer priserna och innebär högre vinster för de som äger sin bostad – men framför allt för banker, byggbolag och fastighetsägare. Samtidigt som de som bor i hyresrätt får allt svårare att klara av att betala sina månadshyror. De som bor i hyresrätt tjänar i genomsnitt mindre än de som äger sitt boende och betalar en betydligt större andel av sin disponibla inkomst för att bo än de som äger sin bostad. Och det är ingen naturlag utan beror på den förda politiken.
I takt med att klyftorna i samhället har djupnat har även segregationen på bostadsmarknaden förvärrats. I storstäderna är det i princip omöjligt att få tag i en bostad för den som inte har råd att köpa. Och de som måste flytta dit för att kunna ta ett jobb de fått tvingas ofta till trångboddhet eller hoppa mellan olika andra- eller tredjehandskontrakt.
Att vi har hamnat i den här situationen, menar författarna från forskarkollektivivet Fundament, beror på att politikerna prioriterar bytesvärdet, det vill säga att hålla uppe priserna på bostäder, framför bruksvärdet: Värdet av att alla ska kunna ha ett hem som är tryggt, värdigt och funktionellt.
Kris i bostadsfrågan
Men det har inte alltid varit så, och det behöver inte heller vara så, visar forskarkollektivet i boken Kris i bostadsfrågan.
– Vår utgångspunkt är att marknadstänk inte kommer lösa de problem vi har. Och vi har ju sett att det har misslyckats, säger Dominika V. Polanska, en av medförfattarna till boken, till Arbetaren.
I stället måste staten ta en ledande roll.
– Staten måste ta ansvar för en solidariskt förd bostadspolitik. Den måste få kosta och staten ska betala, säger Dominika V. Polanska.
Det handlar dels om att finansieringen måste skalas upp och bli mer långsiktig. Och fokus måste hela tiden vara vem som gynnas. Målet ska vara ett rättvist och jämlikt boende.

– Själva byggandet ska göras av statliga byggbolag som är icke-vinstdrivande och där det finns insyn. I det ingår även schyssta arbetsvillkor och hänsyn till klimatet, säger Dominika V. Polanska
Bokens titel, Kris i bostadsfrågan, är en blinkning till paret Myrdals bok Kris i befolkningsfrågan (1934), och är en genomgång av mer än hundra år av svensk bostadshistoria. Boken bygger på tre ben: politik, finans och bostadsbyggande, vilka tillsammans utgör ett bostadssystem.
– Vi undviker medvetet att tala om bostadsmarknad. Vi ser i stället hur politik, finans och bostadsbyggande hänger samman i ett bostadssystem, som går att styra för att lösa bostadsproblemen. Och vi ger förslag på hur i boken.
Vem gynnas av bostadspolitiken?
Maktaspekten går som en röd tråd genom boken.
– Det gäller att hela tiden ha maktaspekten med sig när man pratar om lösningar. Den kritiska frågan är: Vem gynnas av de lösningar vi har haft hittills? Och vi vill flytta fokus till att det ska vara rättvist, solidariskt och målet ska vara att alla ska ha ett boende de har råd med.
Enligt Dominika Polanska är det staten som ska ta de kostnader och risker det innebär.
– Staten betalar redan i dag mycket pengar till det ägda boendet i form av ränteavdrag, renoveringar av ägda boenden etcetera och de pengarna ska riktas om till det hyrda boendet, säger hon och tillägger:
– Det ska också skalas upp. Bostadspolitiken ska få kosta. Det är en välfärdsfråga.
Andra förslag som framförs handlar bland annat om satsningar på allmännyttan.
– Vi har en stor allmännytta och den är ett viktigt verktyg. Satsningar på allmännyttan är centralt och de ska drivas enligt självkostnadsprinicipen, säger Dominika V. Polanska.
Forskarna menar att det också behövs mer transparens i byggbranschen.
– Det är stor maktkoncentration och liten insyn i byggsektorn. Vi föreslår därför att det inrättas ett statligt byggbolag. Detta för att öka insynen, se till att arbetarna har bra villkor och vara den som visar vägen för andra. Men också för att bryta maktkoncentrationen.
– Framför allt skulle statliga byggbolag bygga när andra inte bygger, det vill säga skapa en kontinuitet i byggandet oberoende kriser, inflation och konjunkturer.
Arbetarrörelsen och hyresgäströrelsen måste pressa staten
För att allt ovan ska kunna bli verklighet menar kollektivet Fundament att rörelserna, arbetarrörelsen och hyresgäströrelsen, måste trycka på.
– Staten kommer inte agera självmant i den här frågan, utan rörelserna behöver pressa fram de här förändringarna, vilket vi har sett har fungerat tidigare i historien, för att få fram en social bostadspolitik.
En annan grundläggande komponent i boken är kris.
Att vi befinner oss i en kristid är centralt i boken och författarna menar att det finns två vägar ut ur den.
– En väg är den marknadsorienterade vägen och den har vi sett misslyckats med att få fram bostäder åt människor.
Dominika V. Polanska radar upp problem som att klyftorna djupnar, barn vräks, utbredd och extrem trångboddhet och att de mest ekonomiskt utsatta, såsom ensamstående föräldrar, betalar mest för sitt boende i förhållande till inkomst.
– Det är inte så här vi ska ha det, och det går att göra något åt.
Krisen drabbat bredare – chans för mer solidarisk bostadspolitik
Runt 70 procent av svenskarna äger i dag sitt boende. Under den ekonomiska kris som följt på pandemin och Ukrainakrisen har även bostadsrättsägare känt av ökade kostnader.
– Den här krisen har drabbat bredare än tidigare, säger Dominika V. Polanska och hoppas att det kan bidra till att fler ser vikten av en solidarisk bostadspolitik, där alla får rätten till bostad tillgodosedd och ingen tredje part ska göra vinstpå någon annans boende.
Hur staten prioriterar mellan bruksvärde och bytesvärde när det kommer till bostäder är enligt Dominika V. Polanska en moralisk fråga för samhället att ta tag i.
– En moralisk fråga och en välfärdsfråga, säger hon och tillägger:
– I vilken grad staten och samhället försöker kontrollera bytesvärdet och också prioritera bruksvärdet blir avgörande för vem som blir vinnare och förlorare i det här systemet.
I många andra länder i Europa där klyftorna mellan rika och fattiga historiskt varit större än i Sverige finns så kallad “social housing”. Vad är det och hur ser ni på det?
– Det är stigmatiserande att bo i social housing. I Sverige har efterkrigspolitiken byggt på att bygga upp en generell välfärd, inklusive en generell bostadspolitik som inte är behovsprövad, vilket social housing alltså är, säger Dominika V. Polanska
Att öppna upp för social housing innebär att man öppnar upp för vad som inom forskningen kallar ett dualistiskt system – att det å ena sidan finns bostäder för dem som har det gott ställt, vilket blir tillfredsställt via marknaden, å andra sidan är ekonomiskt utsatta i samhället hänvisade till social housing.
– Det skulle innebära ett stort avsteg från tanken om generell välfärd. Att alla ska kunna och ha råd att bo i hyresrätt, och att det inte ska vara stigmatiserande.
Dominika V. Polanska och de andra i kollektivet Fundament hoppas att deras bok kan bidra till att staten på sikt tar ett större ansvar för ett solidariskt, jämlikt och klimatanpassat bostadssystem. Och att boken ger incitament för att föreningar och rörelser underifrån, genom organisering och påtryckningar, ska bidra till att staten tar på sig det här ansvaret.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.