Visst kan 1 maj fortfarande vara på riktigt. För de arbetskraftsmigranter som frontade syndikalisternas tåg i Stockholm är 1 maj inte det lajv Roland Paulsen beskrev i sin betraktelse i DN, skriver Emil Boss.
Arbetets söner. Röda fanor. Internationalen. Solidaritet. Stoppa borgarna i papperskorgarna. I en utmärkt artikel i Dagens Nyheter skriver Roland Paulsen om första maj som ett stort lajv.
Hur är det att demonstrera för ett arbetarparti som svikit arbetarna? Den frågan ställer sig Roland Paulsen och grips av en overklighetskänsla inför socialdemokraternas majtåg. Demonstrera för vad? För höjd pensionsålder, inskränkt strejkrätt och försämrat anställningsskydd? Det socialdemokratiska arbetarpartiet av i dag är inte direkt någon klassens kampenhet. Paulsen känner sig på första maj lite som i Truman show eller på ett lajv.
Inte där av nostalgiska skäl
Här skulle jag vilja invända att ritualer och nostalgi ändå kan vara viktiga. Det kan ju vara ett roligt och inspirerande lajv. Människor kan bli peppade att göra vettiga och progressiva saker i folkrörelserna. Men viktigare är kanske att lyfta fram åtminstone en liten grupp som var helt off lajv på första maj.
Det är mycket skitsnack om gästarbetare nuförtiden, särskilt papperslösa. Att de inte går att organisera fackligt. Att de inte är intresserade av att kämpa för bättre villkor. Att de inte ens vågar prata med facket för att de är så rädda.
Den som tror på det borde kika på de byggare som gick i täten för Syndikalisternas 1 majtåg i Stockholm i år. De kommer ursprungligen från Ukraina, Sverige, Nicaragua, Ryssland, Uzbekistan och Colombia. De var inte där av nostalgiska skäl.
– Arbetet! Gjort! Lönen! Obetald!
– Lurendrejare! Var rädd! Var rädd! Vi hittar dig!
Strejkerna som inte syns
Så löd slagorden på ryska. Så skapades en pedagogisk filmsnutt att skicka till de arbetslivskriminella byggbolagen i Stockholm. En hälsning som säger: Här står vi i täten för femtonhundra personer. Vi är många, vi har organiserat oss och vi kommer och tar dig om du lurar oss.
Förr i tiden var första maj på blodigt allvar. En konkret styrkeuppvisning där arbetarrörelsen visade upp sig för motparten. På sina håll är den alltså det än i dag.
– Vad vill vi ha? Skäliga löner! Vad vill vi ha? En stark fackförening! Vad vill vi ha? Säkra arbeten!
Den tredje maj utbröt en strejk på tre byggarbetsplatser i Stockholm. Hela personalstyrkan på ett medelstort byggbolag med kollektivavtal lade ner arbetet. Anledningen: Lönerna betalades inte ut. Byggarna pratar ukrainska och precis som otaliga små strejker de senaste åren så når konflikten inte allmänhetens öron.
Byggarna som gick där på första maj tänker ändra på det. Redan nu hörs det välbekanta slagord ute vid KK Byggexpertens arbete i Sollentuna:
– Lurendrejare! Var rädd! Var rädd! Vi hittar dig!