Vi och dem är en skapad motsättning som används för att sudda ut solidariteten i samhället. Apptaxichauffören Siamak Shadroo påminner inför 1:a maj om vikten av att se sig själv i andra.
Solidaritet betyder att jag bryr mig om andra människor. Det betyder att jag bryr mig om någon annan har det jobbigt, att jag bryr mig om någon annan behandlas orättvist.
Solidaritet är en fin del av svenska värderingar som jag tidigt uppmärksammade när jag kom till Sverige för 35 år sedan.
Solidaritet tillhör mänsklighetens kärnvärden. Vi lever tillsammans i ett samhälle och tar hand om varandra bryr oss om varandra. Jag berörs av människornas situation. Jag säger inte att ”jag har det bra så jag struntar i andra”.
”Vi och dem” måste skapas
På senare tid har det blåst individualistiska och egoistiska vindar över oss som för med sig en massa argument mot solidariteten:
”Varför ska jag bry mig om dem! De är lata, de är okunniga, det är deras eget fel, jag kan inte rädda alla, jag har själv att tänka på, de är inte som oss”, och så vidare.
Polarisering av samhället gror ur just sådana tankesätt. Vi och dem.
Om det sker en stöld i samhället ska vi solidariskt stå vid sidan av den som blivit stulen ifrån. Det är allas ansvar att reagera.
Att öppet inte bry sig om andra betraktas i allmänhetens ögon däremot som omänskligt och oacceptabelt. Man måste därför hitta argument för det, inte minst för att stilla sitt samvete.
Jag tror att vår mänskliga natur i grunden motsätter sig ett egoistiskt beteende. Därför måste man avhumanisera och demonisera. Man måste skapa de andra, så att man slipper de dåliga känslor som kommer av egoistiskt och osolidariskt agerande.
Om jag ser någon faller, skadar sig och blöder har jag två alternativ. 1. gå därifrån. 2. hjälpa till.
Som en människa bör jag hjälpa till trots att det tar tid och jag sannolikt blir blodig om händerna.
Den tyska prästen Martin Niemöller skrev:
”Först kom de för att hämta judarna, men jag höjde inte min röst för jag var inte jude. Sedan kom de för att hämta kommunisterna, men jag höjde inte min röst för jag var inte kommunist.
Sedan kom de för att hämta socialdemokraterna men jag höjde inte min röst för jag var inte socialdemokrat.
Sedan kom de för att hämta fackföreningsfolket men jag höjde inte min röst för jag tillhörde inte någon fackförening.
Sedan kom de för att hämta mig och då fanns det ingen kvar som kunde tala för mig.”
Så växer polarisering
Om det sker en stöld i samhället ska vi solidariskt stå vid sidan av den som blivit stulen ifrån. Det är allas ansvar att reagera.
Skapandet av ett ”vi och dem” är ett försök att sudda ut solidariteten. Vita och icke-vita, svenskar och invandrare och så vidare. Det leder till polarisering av samhället. Hat växer ur det. Ögonen ser inte och öronen slutar att lyssna. Där och då har vi begravt solidariteten.
Man ska sätta människan i centrum och mänskligheten i fokus. Att vi lever gott i samexistens och solidaritet med varandra. Ditt problem är mitt och vi går tillsammans.
