Med tre romaner på lika många år är författaren och vårdarbetaren David Ärlemalm framme vid slutet av sin hyllade romansvit om den ensamstående pappan Arto, dottern Bodil och deras trassliga liv tillsammans. Arbetaren mötte upp honom på Södermalm i Stockholm, området där större delen av böckerna utspelar sig.
Med den uppmärksammade debuten Lite död runt ögonen nominerades David Ärlemalm 2020 till Svenska deckarakademins pris. Sedan dess har hyllningarna av hans berättelser om livet för de som kämpar på i Stockholms minst sagt stökiga skuggsida avlöst varandra.
Nu är han återigen aktuell med den tredje och sista delen i sin mästerliga romansvit med bladvändaren Allt för Bodil. En fristående fortsättning på de två tidigare böckerna som kretsar kring den ensamstående pappan Arto, en före detta amfetaminmissbrukare och halvkriminell mångsysslare, och hans elvaåriga dotter Bodil och deras gemensamma kamp för att få rätsida på en inte okomplicerad tillvaro av skulder, skam, svek och längtan efter något som liknar en värdig vardag.
Det är en lika lysande som nattsvart historia om ett barns utsatthet. Men också berättelsen om en vuxen person där all vilja väl inte alltid räcker till. Där det är lätt att trampa snett och hamna i samma gamla fotspår. Om sårbarhet och styrka och den där livsfarligt svåra balansgången mellan himmel och helvete.
– Man har ju sett vänner, men säkert också haft perioder i sitt eget liv, där man balanserat på en väldigt tunn lina. Och egentligen krävs det ganska lite för att hamna på fel sida av den, säger David Ärlemalm och skruvar locket av en flaska mineralvatten inne på den tomma sushirestaurangen bara några hundra meter från Björns Trädgård vid Medborgarplatsen mitt på Södermalm.

Det är här som stora delar av Allt för Bodil utspelar sig. Under några ensamma sommarlovsmånader, medan Arto knegar på med kvällspassen i baren, fördriver hon tiden med sin skateboard i väntan på att något ska hända. De långsamma dygnen flyter ihop innan hon plötsligt blir vittne till något som tar livet i en helt ny riktning och förvandlar boken till en kusligt socialrealistisk mordhistoria.
Vid sidan av sitt författarskap arbetar David Ärlemalm halvtid inom LSS-vården och har även jobbat inom socialpsykiatrin. Genom mötena där har mycket av inspirationen hittats för hans skrivande.
– Jag stöter på en del marginaliserade människor genom mitt arbete och blir ständigt djupt imponerad över hur de lyckas vara sådana överlevare trots, eller kanske på grund av, att de hela tiden måste trixa och fixa för att få tillvaron att gå ihop. Sedan inspireras jag av alla möten i utesvängen på 00-talet. Bartenders, fotbollshuliganer och sjuksyrror som gick direkt från jobbet till krogen. Den där blandning av människor som uppstod, som delvis är borta i dag, och där man hamnade på de mest märkliga efterfesterna…
Jag stöter på en del marginaliserade människor genom mitt arbete och blir ständigt djupt imponerad över hur de lyckas vara sådana överlevare trots, eller kanske på grund av, att de hela tiden måste trixa och fixa för att få tillvaron att gå ihop.
David Ärlemalm
Det känns ju som att alla ha en Arto i sin närhet, eller i sig själva. Han är killen som gång på gång trasslar till det för sig men som fortsätter att kämpa på för att göra livet bättre för sig och sin dotter.
– Idén till Arto kom en tidig morgon vid Mariatorget när jag precis lämnat barnen på dagis. Framför mig sneddade en man i 40-årsåldern över gatan, han hade ett typiskt missbrukarutseende och intill honom gick en liten kille med skolryggsäck. Arto kommer från lägre medelklass och hade lika gärna kunnat arbeta på bank om inte livet tagit honom i en annan riktning. Han är en till nittio procent välfungerande person. Men sedan har han de där tio procenten som skaver, som gång på gång får honom att ta fel beslut, ofta i jakten på enkla lösningar. Han försöker göra allting rätt och vill finnas där för sin dotter, samtidigt är han frånvarande sex kvällar av veckans sju. Han ser sig inte som kriminell men har en förmåga att hamna i tvivelaktiga situationer där gränsen inte direkt är hårfin.

Relationen mellan honom och Bodil är väldigt fint beskriven och mycket i boken utgår från ett barns perspektiv.
– De allra flesta föräldrar är ju kärleksfulla och även de som lever Artos liv vill ju sina barn väl, men så har han som sagt den där sidan på tio procent som skevar. Och där någonstans flyter han och Bodil ifrån varandra.
David Ärlemalm är själv uppvuxen på Södermalm, något som märks i de nästan filmiskt detaljrika miljöbeskrivningarna. Men den gamla arbetarstadsdelen har på många sätt förändrats i takt med att bostadspriserna stigit till skrämmande rekordnivåer de senaste årtiondet.
– Jag inbillar mig att de arenor som jag beskriver i böckerna, barerna och så, inte riktigt finns kvar här längre. Hornstull till exempel, där jag växte upp, går ju inte att jämföra med i dag. Då låg de kanyler på innegårdarna och kompisars föräldrar kunde köpa ut en kvarting sprit till oss. Det ska man så klart inte romantisera men jag upplevde att det var en större mix av människor som bodde här då och det kan man ju sakna.
Böckerna, tre på lika många år, har hyllats av så väl kritiker som läsare. Berättelserna har ett driv som gör dem svåra att lägga ifrån sig. Nu när den sista delen kommit ut har David redan kastat sig in i nästa projekt. Vad det blir är än så länge hemligt men han har svårt att kasta av sig det där socialrealistiska, förklarar han.
– Jag började skriva på nästa bok i höstas och upptäckte att jag inte riktigt kan välja bort socialrealismen. Jag slirar tillbaka även när jag försöker skriva bort från den och skulle till exempel aldrig kunna skildra arbetet på ett typiskt kontor trovärdigt. Kanske har det att göra med att att jag mest arbetat kneg inom vården, på lager och i butik. Det finns en jargong därifrån som jag lätt hamnar i när jag skriver, som faller sig naturlig. Jag brukar också fastna för filmer eller teveserier med liknande avstamp, som The Bear, Pusher-trilogin, Fish Tank och svenska Tjuvheder. Den typen av historier tilltalar mig mycket mer än medelklassens otrohetsdramer.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.