"Stig Dagermans Ormen handlar om människans ångest – men också om den tyranniska stat som slår ett järnband runt hennes själ. Det är en bild som kan verka främmande vår tid, när individens frihet har upphöjts till det högsta goda. Men vad är människoanden egentligen värd i en tid när frihet bara handlar om att konkurrera på kapitalets order?" Det frågar sig Per-Anders Svärd i Arbetaren.
I Stig Dagermans debutroman Ormen, som utspelar sig under andra världskriget, kommer en orm lös på en svensk militärförläggning. När ingen kan hitta ormen sprider sig skräcken bland de värnpliktiga. På ytan försöker alla vara lugna, men inget kan skingra det mörka moln som sänkt sig över kasernen. I takt med att rädslan stegras blir beväringarnas upplevelser alltmer hallucinatoriska och mardrömslika.
Ormen läses ofta som en berättelse om människans ångest. Den orm som rekryterna letar efter går inte att finna för att den gömmer sig i deras psyken. Den krälande fasa som håller dem vakna om nätterna är i själva verket en manifestation av deras egen existentiella sårbarhet.