”Som vanligt hör den feministiska kampen samman med kampen för att förändra hela samhället. Nu krävs en solidarisk fredsmobilisering och vi måste åter ta gatorna i besittning.” Det skriver Arbetarens Julia Lindblom inför 8 mars.
När de här raderna skrivs pågår kriget i Ukraina. Pressläggningen inför 8 mars-magasinet blev inte alls vad vi föreställde oss och för varje timme som går förändras situationen. På sociala medier flimrar bilder förbi av överfulla tågstationer där människor flyr för sina liv, eller tvingas ta farväl av familj och vänner för att bege sig ut och strida i ett orättfärdigt krig.
I Arbetarens kommande magasin kan du läsa om hur människor världen över går ut på gatorna och protesterar mot kriget. Även i Ryssland där människor modigt trotsar regimen och inte låter sina röster tystas. I stället fortsätter kampen för fred, trots brutala gripanden och hot om åtal. Arbetaren kommer även på webben att vidare rapportera om utvecklingen i Ukraina, och ge röst åt civilbefolkningen på plats.
Tidningen fortsätter också bevaka situationen för de hundratusentals flyktingar som nu flyr Ukraina, och vi fortsätter rapportera om den inhumana situationen för alla flyktingar som redan pågått länge. I en rasistisk värld där nya stängsel och murar ständigt byggs upp blir det viktigare än någonsin att stå upp för asylrätten.
Även på arbetsplatserna har situationen blivit svårare. Protesterna fortgår inom vården, en sektor som alltjämt är kvinnodominerad, och vårdarbetare organiserar sig även utanför traditionellt fackliga strukturer.
Samtidigt närmar sig 8 mars, den internationella kvinnodagen. Efter flera år av restriktioner är det återigen möjligt att samlas på gatorna i demonstrationer, även om många feministiska protester ändå ägt rum under pandemiåren i andra delar av världen.
Under pandemin har läget för utsatta kvinnor försämrats avsevärt, även i Sverige. Kvinnor och barn har nämligen tvingats stanna i det alltifrån trygga hemmet. Hemmet som kan vara den farligaste och mest utsatta platsen när det kommer till våld. Kvinnojourer rapporterade under pandemin om ett ökat antal larmsamtal, och ställde krav på insatser från samhället.
Även på arbetsplatserna har situationen blivit svårare. Protesterna fortgår inom vården, en sektor som alltjämt är kvinnodominerad, och vårdarbetare organiserar sig även utanför traditionellt fackliga strukturer. Krisen i förlossningsvården är i dag ett faktum och ett resultat av flera decenniers nedskärningar. Arbetaren rapporterar i det här numret om organiseringen som pågår på golvet.
Det här året fyller också vår tidning 100 år. En gång i tiden kämpade syndikalisten Elise Ottesen-Jensen för aborträtten i Sverige. I flera länder har feministiska landvinningar gjorts och en laglig rätt till abort har nu äntligen blivit verklighet i Colombia. Beslutet är det senaste genomslaget av den så kallade ”gröna vågen” i Latinamerika, efter avkriminaliseringen av abort i Argentina 2020 och Mexikos beslut om att kriminalisering av abort strider mot landets konstitution.
I fem år har Abetaren delat ut Ottar-priset till organisationer och individer som kämpar för kvinnors reproduktiva rättigheter och samhällelig rättvisa. Det här året går priset till Qjouren Väst, en kvinnojour i Göteborg som inte ställer krav på drogfrihet för att ge stöd till hjälpsökande. De hjälper en utsatt grupp som ofta sviks av samhället på grund av bristande strukturer och resurser.
Som vanligt hör den feministiska kampen samman med kampen för att förändra hela samhället. Nu krävs en solidarisk fredsmobilisering och vi måste åter ta gatorna i besittning.
