“Grunden för anställningsskyddet i Sverige är just att skydda fackligt aktiva från uppsägning. Varje steg som tas mot att det ska bli lättare att sparka människor utan sakliga skäl är naturligtvis ett hot mot fackligt aktiva.” Det skriver Emil Boss som efterlyser ett perspektiv på hur Las-överenskommelsen påverkar facken.
Överenskommelsen om Las är minst sagt en utmaning för LO:s pressavdelning. På en reklambild på sociala medier tittar Susanna Gideonsson lugnt in i kameran till texten ”Det säkrar möjligheten för arbetare att byta jobb” – ett märkligt budskap. Dels undrar man ju om motparten försökt införa legostadgan igen så att arbetare inte får säga upp sig, och dels undrar man ju vad det är för facklig vits med att arbetare ska byta jobb. Skulle vi inte stanna och organisera oss?
Svenskt Näringsliv däremot, har inget PR-problem. “Det är ett stort steg tillbaka”, säger en nöjd Mattias Dahl, och syftar på att överenskommelsen vrider tiden tillbaka till situationen innan 1970-talet. Näringslivet har anledning att vara nöjda. Precis som inskränkningarna i strejkrätten så står inskränkningarna av anställningsskyddet med på punktlista skapad av Svenskt Näringsliv redan 2006.
Vilken blir då nästa stora angrepp på arbetarrörelsen? Troligen blir det skyddsombudens rättigheter, närmare bestämt att särskilja skyddsombuden från fackföreningarna och öppna upp för privata arbetsmiljökonsulter istället. Redan nu lobbas det i denna riktning från högern.
Man betar helt enkelt bara av reformlistan punkt för punkt nu när Sverigedemokraterna tippar det politiska brädet till näringslivets fördel. Det betyder att vi snart kan vänta oss nya högljudda förslag med nya försämringar av arbetares rättigheter. När listan är slut, tja, då skrivs bara en ny.
Vilken blir då nästa stora angrepp på arbetarrörelsen? Troligen blir det skyddsombudens rättigheter, närmare bestämt att särskilja skyddsombuden från fackföreningarna och öppna upp för privata arbetsmiljökonsulter istället. Redan nu lobbas det i denna riktning från högern.
Överenskommelsen om Las har som sagt många nackdelar för arbetare i Sverige. Det ska bli billigare att säga upp människor utan att det finns rimliga skäl. Det ska bli svårare för den enskilde att stå upp för sina rättigheter och gå till domstol. Samtidigt saknar jag ett perspektiv i debatten och det är att nya Las faktiskt minskar värdet i det fackliga medlemskapet.
Såvitt jag kan se sänker överenskommelsen om Las tydligt värdet i det fackliga medlemskapet flera sätt. Den enskilde medlemmen som inte är arbetsplatsombud eller skyddsombud, men som är med i facket och betalar sin medlemsavgift i likhet med över en miljon andra arbetare, förväntar sig att facket skyddar mot övergrepp på jobbet. Vår nordiska fackföreningsmodell är mer inriktad på service och beskydd än vad vi kanske skulle önska och jag är övertygad om att människor i Sverige vill att facket ska kunna skydda den enskilde mot just orimliga uppsägningar.
Grunden för anställningsskyddet i Sverige är just att skydda fackligt aktiva från uppsägning. Varje steg som tas mot att det ska bli lättare att sparka människor utan sakliga skäl är naturligtvis ett hot mot fackligt aktiva.
Rimliga konsekvenser av reformen är lägre facklig aktivitet och färre medlemmar i facken. Detta är dock ingen naturlag. Det skulle ju lika gärna kunna bli så att denna arbetarfientliga reform väcker en reaktion, skapar en nytändning, bland fackligt aktiva. Låt oss jobba för att det blir så.
