Från nordvästra Grekland till Adriatiska havet i Albanien, sträcker sig floden Vjosa. Den är en av Europas sista orörda sötvattensfloder och rymmer ett unikt ekosystem för över 1000 arter. Men nu planeras bygget av 3000 vattenkraftverk i regionen som kan orsaka oåterkalleliga skador på natur och ekosystem. Arbetaren rapporterar från Albanien.
Floden uppstår i de grekiska Pindosbergen och är döpt efter kärleksgudinnan Afrodites älskare, Aoös. Den rinner i 80 kilometer, innan den korsar gränsen till södra Albanien, och byter namn till Vjosa.
I ytterligare 190 kilometer genomborrar den klippiga berg, flyter längs bördiga slätter och delar upp sig i flätade segment. Ibland vidgar den sig upp till två kilometers bredd. Skiftar från klar koboltblå, till slambrun, och till smaragdgrön.
Flodens framfart lämnar efter sig ett unikt ekosystem för över 1 000 arter. Lokalbefolkningen har i generationer livnärt sig på fiske, och på den bördiga marken. Floden är ombytlig, och från stadigt flöde till rasande kraft tar Vjosa sig dit den vill, innan den störtar ut i det Adriatiska havets blänkande vatten. Vjosa är en av Europas sista vilda floder. Och den är hotad.
– Den som vill strypa den med vattenkraftverk förstår sig inte på den. Vjosa finns i allt här… den talar till dig, och genom oss. Vjosa påminner om livets gång, ibland är den stadig och ibland för den med sig allt. Det gäller att lyssna på den, och behandla den varsamt… som en arg människa, säger Petro Doni.
Petro Donis småskaliga ostfabrik ligger längs med Këlcyrëravinen, strax ovanför Vjosa. Han har bedrivit verksamheten sedan 1964, och när kommunismen föll i landet 1991 köpte han fabriken. Han är en, av många, vars verksamhet vilar på Vjosa och som tror att vattenkraftverk kan förändra floden för evigt.
– Vjosa skapar förutsättningarna för att min ost är så populär, säger han och berättar att han strax, som brukligt, ska äta sin lunch på flodbädden:
– Vjosa förändras varje år, av naturliga orsaker. Om det varit en regnig säsong, eller när smält snö rinner ned för bergen till dalen stiger den flera meter.
Med tanke på regionens turbulenta historia har inte utvecklingen av vattenkraftverk haft samma framfart som i väst. Men med 3 000 planerade kraftverk och 1 000 som redan är aktiva sker nu en utveckling i globala proportioner på Balkan.
Regionen anses vara ett av världens mest attraktiva områden för vattenkraftverk, och anledningen till det är flodnätverket som miljöaktivister dubbat till ”Europas blå hjärta”.
Det spänner sig över sydöstra Europa och är i dag förhållandevis intakt, med ett biologiskt värde utan paritet i Europa. På enbart Vjosa, en av kontinentens sista orörda flod, har det planerats åtta kraftverk, och närmare trettio på bifloderna.
– Det finns ingenting med vattenkraftverk som är ”grönt”. Den ekologiska påverkan är stor, och orsakar oåterkalleliga skador på natur och ekosystem. Sol och vind är bättre källor, vattenkraftverk är det enda system som påverkar, och dödar på ett sådant direkt sätt, säger Olsi Nika, biolog och chef för NGO:n EcoAlbania och påminner:
– Det är alltså sötvatten som kommer att strypas, vilket är enbart 5 procent av jordens yta, men innehåller 45 procent av alla arter. Det är korridorer och livlinor som förstörs med vattenkraftverk.
Miljöorganisationen Riverwatch undersökte finansiärerna till vattenkraften i Balkanregionen. Informationen mörkläggs ofta, och man kunde enbart identifiera sponsorer till 1 000 av 1 355 undersökta projekt. Investerare är allt från anonyma företag till statligt ägda bolag, som exempelvis norska Statkraft.
De största aktörerna är Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) och Europeiska investeringsbanken (EIB). EBRD har med 240 miljoner euro sponsrat minst 51 vattenverk, medan EIB investerat 437 miljoner euro i fem vattenverk.
I Albanien upptäckte Riverwatch att koncessionerna sålts vidare i en tredjedel av projekten, detta fenomen visar att vattenkraftverk är en lukrativ investering, och emellanåt spekulationsobjekt. Kontraktet till vattenverket på Vjosas biflod Langarica tilldelades först ett företag inom matbranschen, för att senare säljas vidare till det österrikiska företaget Enso Hydro. Av historiska, och geopolitiska skäl är det främst italienska företag som förekommer bland utländska finansiärer.
Fram till 2014 var Vjosa mer outforskat än Amazonas, och en expedition 2017 med 30 forskare från Europa bekräftade att floden innehar en ”extraordinära existens av biologisk mångfald”. På senare år, efter massiva kampanjer i kombination med vetenskap och aktivism, har EcoAlbanias målsättning växt till en internationell rörelse. Under sloganen ”Vjosa National Park NOW” har bland annat företaget Patagonia producerat en dokumentärfilm, och skådespelaren Leonardo DiCaprio har visat sitt stöd på sociala medier.
– Målet är att Vjosa ska bli Europas första flodnationalpark. Det är så vi kan ge den fulländat skydd. Hela det unika naturarvet ska skyddas, men även ge möjlighet till att utveckla ekoturism och öka miljökunskap i landet. Det skulle bara ta två år då vi redan har planeringen, marknadsföringen och stöd av världsledande forskare. Det som saknas är den politiska viljan, säger Olsi Nika.
Med Europas första flodnationalpark skulle Albanien bli ett föredöme inom bevarandearbete, och ge möjlighet till tusentals nya jobb, i takt med att turismen ökar. I september 2020 menade premiärministern Edi Rama att ”det inte kommer byggas några vattenkraftverk på Vjosa” och satte skyddsstatus på floden, genom att proklamera den till en naturpark.
– Det är ett steg framåt, men han har tidigare inte hållit sina löften. Samtidigt är det stor skillnad på de två beteckningarna. En nationalpark har attribut som långsiktigt skyddar hela området. En naturpark ger ett mycket svagare skydd, det biologiska värdet underskattas och det finns risk för framtida byggen. Det verkar ha skett en attitydförändring – men man vet aldrig med politiker, säger Olsi Nika.
Det bygge som varit främsta hotet för Vjosa, och som skulle ändra flodens riktning, översvämma åkrar och tvinga lokalbefolkningen att flytta är den 47 meter höga dammen i Kalivac. Men bygget har stoppats då turism- och miljöministeriet menat att den turkiske investerarens miljökonsekvensbedömning är otillräcklig.
– Självklart blev vi mycket glada över just detta beslut, men då floden fortfarande saknar nationalparkstatus är hoten kvar, säger Olsi Nika.
Kliti Nurka menar att det är ovanligt många som återvänder till staden, jämfört med andra albanska städer: ”Jag själv hade nog aldrig återvänt om inte floden fanns här”. Foto: Enes Mehmedagic
Staden Përmet är känd för sin matkultur och vinproduktion, här lever de 10 000 invånarna bokstavligt talat med Vjosa längs sin bakgård, då staden är inklämd mellan floden och ett bergsmassiv.
I våras påmindes de boende om ett lokalt och reellt hot mot Vjosa. 2018 godkände premiärministern Edi Rama ett kontrakt som gav den nederländske oljejätten Shell undersöka oljebeståndet längs med floden, och även att borra i 25 år. En dag i april dök de upp i helikoptrar och bilar.
– De bara kom hit och började borra, utan att vi visste om det på förhand. Vad tror de? Att de bara kan komma hit? Det var chockartat, senare menade de att kommunen brustit i sitt ansvar, säger Përmetbon Kliti Nurka.
Nyheten om Shells ankomst spreds kvickt i staden, ett gäng vänner organiserade sig snabbt i protestaktioner. Kliti Nurka och vännen Alex Tane tillhör en generation av Përmetbor som återvänt till staden efter studier utomlands. Tillsammans med aktuell kunskap och erfarenhet och den tradition och förståelse för floden som gått i arv i generationer vill de skydda den. För all framtid.
Vi är uppvuxna med legender kring floden och vi ser den 80 procent av tiden. Vi är själsligt kopplade till den, och den sätter sig i vårt undermedvetna.
Kliti Nurka, boende i Përmet
– Vi är uppvuxna med legender kring floden och vi ser den 80 procent av tiden. Vi är själsligt kopplade till den, och den sätter sig i vårt undermedvetna. Det är därför så många yngre kommer tillbaka hit, tror jag, säger Kliti Nurka.
Aleks Tane sitter i kommunalrådet som folkvald, men är även hiking- och flodguide. Han förklarar att det finns ett driv i staden, där deras generation bestämt sig för att utveckla den, på sitt sätt, ”The Përmet way”.
– Vi har de senaste åren jobbat aktivt med att få hit turister, och vi ser i dag att de också stannar längre än tidigare. Här finns en matkultur, unik natur, och jordbruk. Alla är komponenter i The Përmet way, och detta koncept flätas samman i Vjosas namn. Vi tänker inte tillåta att någon lägger sin hand över floden. Vem kan ta bättre hand om den än vi, lokalbefolkningen? säger Alex Tane.
Vännerna ser sig inte som aktivister, men att det är deras plikt att protestera. Deras aktioner uppmärksammades i media och det tog ett par dagar innan företaget lämnade staden.
– De åkte vidare till nästa stad, där vi försökte organisera protester. Men folket där var inte intresserade. Vi hoppas på det bästa från Shells besök, att Permets invånare uppmärksammats om den fara borrningar för med sig hit. Något som borde gjorts av regeringen.
