Följetong #59/2021

Folkrepubliken Walmart – del 11

Walmart är världens tredje största arbetsgivare, efter USA:s försvarsdepartement och Kinas armé. Med utgångspunkt i Walmart argumenterar vetenskapsjournalisten Leigh Phillips och ekonomen Michal Rozworski för att globala företags storskaliga planerade ekonomier kan lägga grunden för en demokratisk socialism. Detta är del 11 i Arbetarens sommarföljetong.

Efter nästan tre årtionden av marknadsreformer ägnar sig NHS mindre åt att hantera sjukvård och mer åt att hantera konkurrensen för varje dag. Det planerar via ombud. Minskat utrymme för strategisk planering innebär att fler beslut tas av mindre, oberoende enheter som sitter fast i ett växande nät av kontrakt. Naturligtvis planerade NHS för lite för 1990-talet också, och planeringen var inte tillräckligt demokratisk samtidigt som vården var kroniskt underfinansierad. Den interna marknadens obönhörliga utbredning – Margaret Thatchers diktat att ”det finns inget alternativ” – inom sjukvården var en väg ut ur 1970-talets dödläge. En antidemokratisk och ineffektiv sådan, men en som var lönsam för privata aktörer. 

Men det fanns så klart alternativ. Istället för dagens kommissionärer eller de tidigare teknokraterna kan vi föreställa oss lokala hälsoråd bestående av valda representanter för allmänheten, medlemmar av lokala hälsoorganisationer och experter på medicinsk vetenskap och sjukvård, liksom representanter valda av vårdarbetarna själva. Valda representanter för lokalsamhället kan erbjudas grundläggande utbildning i sjukvårdspolitik och hälsovetenskap. Vi kan föreställa oss ett övergripande råd som skulle hantera frågor om prioriteringar, om preventiv hälsa och ransonering på systemnivå. I vissa fall där teknisk kunskap är viktigare kan rösterna viktas. Även för patienten på läkarmottagningen finns utrymme för genuint deltagande i beslutsfattandet. Resultatet av den ovan nämnda patientundersökningen visar att folk inte vill ha specifika vårdtjänster från specifika leverantörer, utan helt enkelt vara friska. Ett sjukvårdsystem som har tillräckligt med resurser och fördelar dem jämlikt skulle kunna ta ett första steg i den riktningen genom att helt enkelt ge läkare mer tid med sina patienter, och därmed uppmuntra mindre paternalistiska relationer. Längre fram skulle hälsa kunna integreras med planering utanför sjukvårdssystemet – planer för bostadsområden och arbetsplatser – och därigenom integrera sjukvård i formell bemärkelse med demokratisk planering kring hälsans sociala bestämningsfaktorer. 

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

facebook-grupp