Walmart är världens tredje största arbetsgivare, efter USA:s försvarsdepartement och Kinas armé. Med utgångspunkt i Walmart argumenterar vetenskapsjournalisten Leigh Phillips och ekonomen Michal Rozworski för att globala företags storskaliga planerade ekonomier kan lägga grunden för en demokratisk socialism. Detta är del 3 i Arbetarens sommarföljetong.
Mises tycktes ha ställt aforismen ”socialismen fungerar i teorin, men inte i praktiken” på ända. Han övertygade många om att planering inte ens fungerade i teorin. Kalkyleringsproblemet tycktes vara socialismens teoretiska akilleshäl.
Om någonting fungerar i teorin men inte i praktiken så beror det oftast på att något är fel med teorin. Men det är lika sant att om teorin säger att något inte ska fungera trots att det faktiskt fungerar i praktiken, så måste det också vara något fel med teorin. Och det är här det ondskefulla Walmart kommer in i bilden. Walmart är kanske det bästa beviset vi har för att planering, även om den inte ser ut att fungera i Mises teori, faktiskt ser ut att göra det i praktiken. Och det med råge.
