Samtidigt som spelare menar att rasismen mot dem växer är det allt fler spelare med invandrarbakgrund som är nyckelpersoner i sina respektive landslagstrupper. Ser man till antalet totala medborgarskap, skulle EM-spelarna kunna representera 76 olika länder.
Omstrukturering av årets EM kom på tal redan 2012. Det var den dåvarande UEFA-presidenten Michel Platini som närde en romantisk idé där han ville fira att turneringen fyller 60 år. Detta, genom att turneringen för första gången ska spelas i så pass många länder som 11 stycken, likt en europeisk enighet som knyter vänskapens band genom fotbollen. Med anledning av covid-19 sköts turneringen upp ett år, men den 11 juni spelas premiärmatchen mellan Turkiet och Italien i Rom. Det svenska landslaget premiärspelar i Sevilla, och spelar återstående två gruppspelsmatcher 4 500 km bort. I Sankt Petersburg.
Trots kritik för krånglig logistik, miljöpåverkan och ytterligare kommersialisering, så finns det en viss symbolik i att mästerskapet spelas över hela kontinenten. Samtidigt som det aldrig har spelats matcher i så många olika länder, har aldrig så många spelare haft koppling till flera landslag. EM kommer under en månads tid visa upp Europas diversifiering och demografi, samtidigt som medias och publikens attityder kommer blottlägga nationernas inställning till nationalism, migration, ras och etnicitet.
Ett exempel som visar på hur fotboll är en publik teater som visar på tendenser i samtiden är Englands två senaste träningsmatcher. Ända sedan mordet på Geroge Floyd har både det engelska landslaget och lagen i den inhemska ligan knäböjt innan avspark, som en symbol för jämlikhet och ett ytterligare stöd för mobiliseringen av Black lives matter-rörelsen.
Följ oss på Mastodon
Följ oss via rss