Trenden är bruten och allt fler går med i facket. Men de senaste tio-femton åren gäller det framförallt tjänstemän och enligt en ny rapport har makten inom fackföreningsrörelsen förskjutits från arbetarsidan till tjänstemannasidan. Även arbetsköparna och politiken har stärkt sina positioner i den svenska arbetsmarknadsmodellen.
– Det är internationellt unikt att tjänstemännen har så stort inflytande inom den fackliga världen som i Sverige, säger Anders Kjellberg professor i sociologi vid Lunds universitet, och rapportförfattare.
Maktförskjutningen som lyfts fram i rapporten, ”Den svenska modellen 2020: pandemi och nytt huvudavtal” som gjorts i samarbete med Arena Idé, är ingenting som skett över en natt – utan det har skett långsamt, men stadigt, under en längre tid. Men 2020 års huvudavtal, där PTK och Svenskt Näringsliv var de som undertecknade avtalet samtidigt som ett splittrat LO hamnade utanför, visar konkret att förändringen är här.
– I våra grannar Danmark är det före detta LO-fack som tillsammans med industrins arbetsgivare sätter märke för löneökningarna. I den norska så kallade frontfacksmodellen är det LO-förbuden. I Sverige har tjänstemännen en mycket starkare ställning i avtalsrörelserna än i något annat land, säger Anders Kjellberg. De har en framträdande plats i Facken inom industrin som förhandlar fram märket för löneökningarna i Sverige.
Anledningarna till tjänstemännens stärkta ställning är flera, men grundläggande är att andelen arbetare i arbetskraften successivt sjunkit, vilket därmed gjort att LO:s andel av fackmedlemmarna minskat. I dag står LO för 41 procent fackmedlemmarna, jämfört med 1950 då de var 78 procent.
– Det stora medlemsraset inträffade under 2007 och 2008 efter att regeringen Reinfeldt chockhöjt avgiften till a-kassan. Det drabbade arbetarna mest eftersom den kopplades till arbetslösheten inom varje a-kassa. Och arbetslösheten bland arbetare är högre än bland tjänstemän, säger Kjellberg och tillägger: att det också är mer svårorganiserat på arbetarsidan som har en större mängd ungdomar samt personer som är tidsbegränsad anställda och utrikesfödda.
Utrikesfödda arbetare är dock en grupp som under de två senaste åren blivit allt mer organiserad, vilket även det framkommer i rapporten. Men då från ganska låga tal.
Intern splittring
Samtidigt som detta finns den interna splittringen inom LO, som bland annat påvisades under lasförhandlingarna då IF Metall och Kommunal ställde sig bakom överenskommelsen mellan PTK och Svenskt Näringsliv sedan de uppnått förbättringar för de egna medlemmarna. En överenskommelse som LO valde att ställa sig utanför.
– Den interna splittringen beror inte på dålig personkemi inom LO, utan att problembilden ser olika ut bland de olika LO-förbunden, säger Kjellberg.
Att en maktförskjutning finns står klart, men vad den reella betydelsen är kan bland annat ses när det kommer till pensioner och omställningsstöd.
– När det gäller lönenivån betyder det inte speciellt mycket. Där är de överens att de ska ha modesta lönekrav för att inte riskera att industrin förlorar marknadsandelar och produktion läggs ut till andra länder. Det har i och för sig drabbat arbetarna värst, säger Kjellberg och tillägger att det dock inte bara förhandlas om löner, utom även om pensioner och omställningsstöd.
– Dels fick LO vänta tills man fick ett eget omställningsavtal och dels blev det sämre än för tjänstemännen i flera avseenden. När det gäller pensioner och förmåner har tjänstemännen alltid legat bättre till hos arbetsgivarna då de betraktats som arbetsgivarnas förtroendemän.
En möjlig konsekvens längre fram bli en sammanslagning av Unionen och IF-Metall.
– Det kan komma att bli en sammanslagning för att många arbetarjobb blir mer tjänstemannalika. Dels riskerar IF Metall att förlora medlemmar till Unionen och dels är det ju det här med förhandlingsstyrka, som blir större ju större man är, säger Kjellberg.
Flera hinder
Några hinder som finns på vägen är dock IF Metalls socialdemokratiska orientering som de skulle vara tvungna att släppa samt att Unionen på tjänstemannasidan inte bara täcker IF Metall utan också branscher där det på LO-sidan handlar om andra fackförbund.
En sammanslagning likt denna menar Kjellberg skulle sannolikt leda till ett svagare LO, på ett liknande sätt som TCO kan bli svagare om Lärarförbundet lämnar – vilket de kan komma att göra ganska snart då de begärt utträde för att gå samman med Lärarnas Riksförbund som finns inom Saco.
Men sammanslagningen är inte något som kommer ske nu menar Kjellberg.
– Tiden är nog inte mogen än. Det här ligger kanske 20, 30 år fram i tiden, säger han.
Men att maktförskjutningen till tjänstemännens fördel fortsätter är nog nästan säkert.
– Men jag vill betona att vi har den här fackliga uppdelningen mellan arbetare och tjänstemän har gynnat helheten, och LO indirekt då vi har starka fack i Sverige, säger han och pekar på att sju av tio med i facket. Att tjänstemännen har egna fackförbund och centralorganisationer har gjort att de blivit bättre organiserade än i andra länder. Och att de redan nu samarbetar på flera plan där LO, TCO och Saco bland annat har ett gemensamt Brysselkontor.
– Där samarbetar man på tvärs av alla tre. Den totala styrkan ökar om många är organiserade och facken samarbetar med varandra. Man kan inte göra mycket åt att andelen arbetare i arbetskraften minskar. I övrigt handlar det om att öka organisationsgraden, säger Anders Kjellberg.
