Ungdomsboksförfattaren Mats Wahl föddes i Malmö 1945 av en tonårsflicka. Hon hade blivit ivägskickad och snabbgift med barnafadern för att inte skämma ut pappa överläraren i Slite, där släkten hade stadiga rötter och rykte. Ganska snart stod det klart att mor och barn inte hade det bra, och morfadern kom resande för att föra hem dem till familjen på Gotland. Hängande mellan en far som lite för villigt gick med på att släppa barnet, och en morfar som ville ersätta ett tidigare avlidet barn i familjen blev barnet både hett efterlängtat och kallt oönskat. En 28 dygn lång isolering på Visby lasarett i treårsåldern, med modern Ingegärd gråtande utanför dörrens glasruta, slog slutligen hjärtat i bitar. Genom moderns nya giftermål med en likgiltig styvfar förstärktes pojkens bild av att vara onödig.
Författaren ligger på psykoanalyssoffan och försöker lägga pussel med sitt liv, förstå orsak och verkan, skapa en logisk kurva som kan hjälpa honom till ro. I tonåren bildar han en ”självmordspatrull” tillsammans med fem andra ungdomar och de börjar systematiskt utbilda sig i hur ett hejdlöst knarkande går till. Tunga droger injiceras, uppåt och nedåt, hallucinogener snapsas, gräs och hasch röks – allt taget ur ”gatans apotek” – och det knapras på vad som kan hittas i Ingegärds medicinskåp. (Alltid Ingegärd, aldrig mamma, alltid distanserad och utan förväntningar.) Hälften av gruppen avlidna idag genom självmord eller överdoser.
Samtidigt arbetar pojken Mats som lärarvikarie och börjar så småningom skriva böcker för ungdomar utan att se att det är sina egna plågor han gestaltar.
Du läser en låst artikel!
Ta en gratis provmånad på Arbetaren och få full tillgång till hela webbtidningen, inklusive den här artikeln. Prova på, utan bindningstid!
