Litteratur #95/2020

Filmskapande som möte eller manipulation

Regissören och författaren Mia Engberg i samband med premiären på Lucky One i mars 2019.
Regissören och författaren Mia Engberg i samband med premiären på Lucky One i mars 2019. Foto: Fredrik Sandberg/TT

När jag läser Mia Engbergs essä om sitt filmarbete, med alldeles särskilt processen kring Lucky One som hade premiär 2019, kommer jag att tänka på alla de filminspelningar jag hört om där människor blivit sjuka. Några legendariska publik- och kritikersuccéer: Spielbergs ET (1982) där Drew Barrymoore, sex–sju år gammal hanterades som en vuxen kvinna vad […]

När jag läser Mia Engbergs essä om sitt filmarbete, med alldeles särskilt processen kring Lucky One som hade premiär 2019, kommer jag att tänka på alla de filminspelningar jag hört om där människor blivit sjuka. Några legendariska publik- och kritikersuccéer: Spielbergs ET (1982) där Drew Barrymoore, sex–sju år gammal hanterades som en vuxen kvinna vad gäller droger och kontakter med gränslösa vuxna, Bernardo Bertolucchis Sista Tangon i Paris (1972) där den 19-åriga Maria Schneider utan att informeras innan utsattes för en scen som föreställde en anal våldtäkt för att få fram en spontan känsla hos henne, eller Bo Widerbergs Elvira Madigan (1967) där Pia Degermark, 17 år gammal för bästa möjliga prestation (från den amatör hon var) manipulerades in i en kärlekshistoria med sin motspelare och som när inspelningen och kärlekshistorien var slut utvecklade en anorexi som ingen i filmteamet tog ansvar för. Man kan anta att detta är den professionella inspelningssituation Mia Engberg utmanat då hon mött människor i filmbranschen som antytt eller sagt rent ut att hon gör som hon gör för att hon inte vet hur man ska göra.

Mia Engberg var själv tvungen att göra ett ordentligt avbrott från filmarbetet för att överleva, hon blev sjuk av stress över hur hennes konstnärliga vision och process slukades av en förutbestämt industriell rutin, och sedan ännu mer stressad över att kanske utsätta produktionen för sin stress. Därefter visade det sig att hon hade en spridd cancer som inte gav henne något annat val än att lägga produktionen på is under en tuff och minst årslång behandling. Så småningom bestämde hon sig för att se sin ”svaghet” som en styrka och började om från början.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984