Den svenska modellen har ersatts av teater

I debatten om Amazon hör man ofta att den svenska modellen är hotad. Det låter oroväckande. Vad är den svenska modellen? Finns den kvar? Spelreglerna på jobbet sätts ju inte längre av arbetsmarknadens parter.

Signerat
Emil Boss är författare och facklig aktivist.
Foto: Eva Bergström

1938 satt elva farbröder på ett hotell i Saltsjöbaden. Några av dem skrev sina signaturer på ett papper. Detta papper och dessa farbröder förvandlades sedan – låsta i tiden som i sagans älvringar – till en dagordning för miljontals nya möten och nya papper. Åttiotvå år har gått. Den så kallade svenska modellen har levt sitt eget liv, lika långt som en människas. Som maktordning, men också som besvärjelse, som politisk myt. 

Monstret bjuds in, men i rummets alla hörn viskas det ”kommer det att följa den svenska modellen?”.

Vad är den svenska modellen? Ett tretal (vad annars?). Ömsesidigt erkännande av arbetsmarknadens parter. Ömsesidig strävan efter hög organiseringsgrad. En arbetsmarknad där parterna gör upp spelreglerna fria från inblandning av politiker. Hur många sidor har genom åren skrivits om denna ordning? Hur många böcker, bokband, doktorsavhandlingar, utredningar, dikter, kampsånger och politiska propositioner har hyllat det demokratiska och förnuftiga i ett samförstånd där politiker håller sig borta från förhandlingsbordet? Tanken svindlar.

Den nya tidens radikaler knackar på dörren. Företagsjättar som Amazon, bokstavligt talat människoätande, efterfrågar svensk arbetskraft. Monstret bjuds in, men i rummets alla hörn viskas det ”kommer det att följa den svenska modellen?”. Sagan blir extra sorglig för den som inte tycker sig se till någon svensk modell överhuvudtaget.

2019 kom politikerna tillbaka: Ni ska förhandla om anställningsskyddet. Ni ska komma överens om att det ska inskränkas. Annars tar vi över.

2018 gav politikerna ett ultimatum till arbetsmarknadens parter: Ni ska nu sätta er ner runt ett bord, ni ska förhandla om strejkrätten och ni ska fatta ett gemensamt beslut om att den ska inskränkas. Annars tar vi över. Parterna spelade med, ja många gånger spelade de över. ”Den svenska modellen är räddad!”. Leverop och lyckönskningar. Vilken rutten demagogi! Vilken vanhedrande nekrolog! Mer subtila aktörer framförde att detta var det minst onda eftersom politikerna nu äntligen hade lämnat förhandlingsbordet. 

2019 kom politikerna tillbaka: Ni ska förhandla om anställningsskyddet. Ni ska komma överens om att det ska inskränkas. Annars tar vi över. Skådespelet är återigen igång och snart hörs lättnadens suckar: Parterna har gjort upp utan politisk inblandning (det vore ju inte rätt, inte demokratiskt, helt enkelt inte den svenska modellen, om det var politikerna som bestämde).

Älvringen är bruten. 1938 års farbröder har lämnat Grand hotell. Vilken lång konferens det var! De mörka hattarna verkar plötsligt urmodiga, de hemlighetsfulla läderportföljerna är genomskinliga. Där vandrar avtalen iväg åt olika håll. Allt skingras och försvinner i decemberdiset. Resten är saga och skådespel.