Ett år sedan sittstrejken: “Kampen fortsätter.”

"Vi barnfamiljer uppmanar politiker att se oss och lyssna på våra röster. Om ni verkligen jobbar med barns rättigheter och inte vill att det ska finnas diskriminering, bry er då också om asylsökande barn. Låt också dem överleva i trygghet med sina föräldrar." Zahra Hosseyni, aktiv i nätverket Liv utan Gränser, skriver i Arbetaren i samband med att det gått ett år sedan den 66 dagar långa sittstrejken på Norra Bantorget i Stockholm.

Ni som följer oss sedan sommaren 2019 vet att det har gått ett år sedan nätverket “Liv utan gränser” bildades. Ett år sedan barnfamiljer från Afghanistan inledde den sittstrejk som skulle komma att vara i 66 dagar .

I 66 dagar satt vi föräldrar och våra barn på marken och förväntade oss att någon från riksdagen och regeringen skulle komma dit och säga att “vi stöttar er och vi ger er chansen att kunna leva i det här trygga landet”.

Jag kan fortfarande se hur barnen målade den svenska flaggan med texten “Jag älskar Sverige.”

Jag kan fortfarande se de rödmålade hjärtana på vilka de skrev “låt oss leva.”

Jag kan forfarande se tillbaka på hur modiga mammor och pappor kämpade för sina rättigheter.

Där under strejken fick jag lära känna alla modiga mammor som lärt mig att aldrig ge upp.

Alla vi föräldrar lovade våra barn att allt kommer blir jättebra.
Och vi står fortfarande för det.

Vi har kämpat mycket det senaste året, vi strejkade i 66 dagar, demonstrerade och marscherade på olika platser och gator vid många olika tillfällen.

Barnen, som har bott här i många år eller födda här, som rotat sig och integrerat sig i det svenska samhället, ska få stanna och överleva i trygghet.

Vi delade berättelser på sociala medier och pratade med journalister för att folk skulle förstå hur situationen blir när man är på flykt. Förstå i vilket läge vi flyktingar hamnar. Hur vi mår när vi lever i limbo. Hur situationen ser ut för barn och kvinnor i Afghanistan. Hur vi och våra barn drabbas av den långa och utdragna asylprocessen.

Innan barnkonventionen blev svensk lag demonstrerade vi i många städer och ville att att när den väl blir lag, så ska våra barn också räknas.

Barnen, som har bott här i många år eller födda här, som rotat sig och integrerat sig i det svenska samhället, ska få stanna och överleva i trygghet.

Men innan januari 2020 sade migrationsministern Morgan Johansson till Nyheterna att Barnkonventionen inte ska påverka att asylsökande barn nekas uppehållstillstånd.

Just nu sitter många av politikerna i migrationskommittén och diskuterar hur asylpolitiken ska fungera i framtiden.

Vi barnfamiljer uppmanar politiker att se oss och lyssna på våra röster. Om ni verkligen jobbar med barns rättigheter och inte vill att det ska finnas diskriminering, bry er då också om asylsökande barn. Låt också dem överleva i trygghet med sina föräldrar.

Vi tackar alla som har varit med och stått bredvid oss .
Vi tackar de politiker som mött oss och våra barn och lovat att stå på vår sida.

Vi tackar alla organisationer och fina människor som stöttat oss under året.

Kampen fortsätter.

Zahra Hosseyni, nätverket Liv utan Gränser