Om kvinnor och kroppar

Bok
Läkaren och författaren Jona Elings Knutsson visar att hon har ett sällsynt engagemang i människan – och samhället – bakom sjukdomen.
Foto: Sara Mac Key
[BOK] Krokodilens vändkrets
Jona Elings Knutsson
Albert Bonniers förlag, 2020

Jona Elings Knutsson visar sig med sin debutroman redan vara durkdriven som författare. I en kolumn i Dagens Samhälle skriver hon att hon under läkarutbildningens ledarskapskurs går till jobbet som läkare ”för lönen”. Men ursäkta, hennes många kolumner i Arbetaren bevisar att hon har ett sällsynt engagemang i människan – och samhället – bakom sjukdomen. Med romanen Krokodilens vändkrets får hon ordentligt med utrymme att utveckla sambandet kroppen, relationerna, och den yttre pressen som vi människor är så bra på att implementera.

Krokodilens vändkrets är en roman som lägger fokus på kvinnornas kroppar – och då särskilt på två av dem. Fattiga Malin Pettersson Carlsson, uppvuxen i Hedemora, som dotter till en ensamstående mor, lever i ett ekonomiskt praktiskt äktenskap med den tråkige Peter i hans fina Östermalmslägenhet. Äktenskapsförord finns. Här finns en stor ångest över dottern Åsa som inte fick födas till ett levande barn, och ett dåligt samvete över många års ignorans gentemot modern.

Malin har skrivardrömmar och fascineras av den historiska ryskan Yonova Shatalova, olycklig kosmonautfru och mor till två ständigt kritiska tonåringar. Samt pliktskyldigt härbärgerande av två före detta krokodilungar, en gång skänkta till maken av Fidel Castro, som vuxit upp till livsfarliga predatorer som lurar i badkaret med sina gula ögon (nu boende på Skansen i Stockholm).

Med självklart flyt lyckas Elings Knutsson väva in kvinnokroppens ständiga men så sällan synliga närvaro i vardagen (och i romanerna).

Malin och Yonova vill gärna ha lite kärlek av sina högtflygande män, om det så bara handlar om att synas som en liten prick utifrån rymden, men de bidrar också själva en hel del till att relationerna befinner sig långt under svältgränsen. Elings Knutsson kan beskriva en kväll framför tv:n så det skär i en; Malin sitter med tidtagaruret i hand för att se hur länge det dröjer innan maken ska orka ställa en enkel fråga om hur hon mår. ”Hon stoppade tidtagningen efter 13 timmar och tretton minuter och nollställde räkneverket. Det är som om jag inte finns, tänkte hon. Jag måste härifrån.”

En av de två krokodilerna i Yonovas badkar, nu skänkta via Moskvas zoo till Skansenakvariet i Stockholm.
Foto: Bo Jonsson/Skansenakvariet/TT

De båda kvinnornas respektive berättelser har starkt släktskap med Inger Alfvéns roman Dotter till en dotter från 1977, med det skavande moder- och dotterskapet som har så långt till att mötas. Och hur delar man kroppens, och alldeles särskilt underlivets, plågor och njutningar med sina mödrar och döttrar? När kunskapen som kanske just borde överföras mellan generationerna äcklar en ung människa att dela med sin mamma.

Med självklart flyt lyckas Elings Knutsson väva in kvinnokroppens ständiga men så sällan synliga närvaro i vardagen (och i romanerna).
Badrummet är ett viktigt rum, där en kan kräla omkring en stund på golvet utan korsettkrav, men det är först när man vågar sig ut i det farliga trapphuset som friheten kan börja brukas på riktigt.