[FILM] Jag och min bror Manus och regi: Monia Chokri Den kanadensiska skådespelerskan, manusförfattaren regissören Monia Chokri tillhör samma filmkrets i franskspråkiga Québec som Xavier Dolan. Hon har medverkat i flera av hans filmer och i de egna hon regisserat finns det där lätta, lite gränslösa anslaget och galghumoristiska skämtandet som gör det smärtsamma dramat lättare […]
Manus och regi: Monia Chokri
Den kanadensiska skådespelerskan, manusförfattaren regissören Monia Chokri tillhör samma filmkrets i franskspråkiga Québec som Xavier Dolan. Hon har medverkat i flera av hans filmer och i de egna hon regisserat finns det där lätta, lite gränslösa anslaget och galghumoristiska skämtandet som gör det smärtsamma dramat lättare att ta emot. Här handlar det inte som hos Dolan om bråddjup som en kropp som förråder en in i kalla natten eller längtan efter att mörda sin ständigt drogade mamma, men huvudpersonen i Chokris film Jag och min bror har ett ständigt uselt förhållande till sin osynliga fetma och en pappa som har lite svårt att hålla i trådarna som fladdrar kring honom. Nu, i 35-årsåldern flyttar Sophia in hos sin älskade bror Karim med en icke godkänd doktorsavhandling och helt vilse i pannkakan. Bror och syster står härligt nära varandra men när Karim blir kär och behöver eget utrymme är det dags för Sophia att växa upp.
Detta är en typ av drama som påminner om tv-serier som Vänner eller Seinfeldt, och får mig att tänka på hur de hade upplevts utan burkskratt och musik som kladdas på känslorna hos de som gör bort sig eller dansar fram på en stund av lycka. Det finns något djupt existentiellt smärtsamt i att stå på noll när man ”borde” vara på väg in i medelåldern, men skillnaden från serierna ovan är att Chukri inte räknar vuxenpoäng som ett mål. Hon ser inte nära vänskap som en tillfällig period utan som något att bada i genom livet.
Jag njuter också av de lätt gränslösa föräldrarna som är skilda men dansar bra tillsammans, och fulla av pinsamma barndomsminnen att påminna syskonen om. Jag och min bror är en film full av kärlek mellan människor och rätten i till att få vara lite halvlyckad. Det blir både en vila och en lätt knytnäve in i en ständigt regisserad och gillad insta-värld.
