Det anses illa och okänsligt att fråga varifrån människor kommer – det kan tolkas som ett påpekande av rasifierade personer som ”främmande”. Det är lite synd eftersom frågan nog oftast kommer för att visa intresse och kanske hitta gemensamma beröringspunkter.
Samtidigt är det lätt att förstå att en svennebanan som aldrig satt sin fot i en annan världsdel kan bli trött på att redogöra för livet i Pakistan, Sydkorea eller Somalia för sina mörka ögons skull. I Charlotte Engelkes dansföreställning Lohengrin dreams ställs frågan om och om igen av det internationellt sammansatta gruppen och så småningom också till publiken som hukar och känner sig pinsamma när de inte kan komma på något mindre tråkigt än ett framviskat ”Stockholm”.
Charlotte Engelkes
Dansens hus
På turné med Dansnät Sverige till den 22 februari 2020
En annan viktig del av föreställningens är inte heller så lätt att förhålla sig till för några av oss – kompositören till operan Lohengrin kan väl aldrig sluta diskuteras som sammanknuten med Nazityskland eftersom Hitler och hans hov gjorde Richard Wagner till sin musikaliska kultfigur. Själv ryser jag allt mer ju vackrare musiken ljuder, känslan av ett fasans soundtrack till Förintelsen går inte att tänka bort.
Wagner dog redan 1883 och vägrade skriva på protestskrifter mot judars rättigheter som cirkulerade, men skrev själv antisemitiska pamfletter och böcker. Detta är svårt att låta bli att tugga på detta när hans magiska musik träffar hela kroppen på en gång – jag går in i försvar mot att luras in i en oönskad kontext genom musikens direktlänk. Det är en stress som samtidigt är nyttig att utsätta sig för ibland.
Här finns trolleri, akrobatik, tjocka magar och tunna tält bakom vilka möten sker.
Men nazisterna äger inte musiken ändå – Engelkes, som tidigare gjort flera föreställningar med Wagnermusik, jobbar vidare med att klä sagor och medeltidsdiktning som ligger till grund för hans verk i vanvördiga och roliga kostymer. Här finns trolleri, akrobatik, tjocka magar och tunna tält bakom vilka möten sker.
Genom dansen leker de uppkäftigt med kompositörens högstämda vision: ”ett uttryck vår tids djupast tragiska situation, nämligen längtan efter att sjunka ned från de högsta, intellektuella höjder, ned till den djupaste kärlek, längtan efter att bli förstådd genom känslor och sinnen”, och tjatar med operans ofötröttliga hjältinna Elsa: “Var kommer du ifrån?”
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.