[TEATER] The broken circle Regi: Anna Bergmann Uppsala stadsteater Scenografi: Katharina Faltner Johan Heldenberghs och Mieke Dobbles pjäs The broken circle, en samproduktion mellan Uppsala stadsteater och Badisches Staatstheater Karlsruhe, är en hybrid på flera sätt. De två skådespelarna växlar att sjunga, prata, skratta och gråta förtvivlat på tre språk (tyskan och engelskan översätts på […]
Regi: Anna Bergmann
Uppsala stadsteater
Scenografi: Katharina Faltner
Johan Heldenberghs och Mieke Dobbles pjäs The broken circle, en samproduktion mellan Uppsala stadsteater och Badisches Staatstheater Karlsruhe, är en hybrid på flera sätt.
De två skådespelarna växlar att sjunga, prata, skratta och gråta förtvivlat på tre språk (tyskan och engelskan översätts på en skärm). Det finns en skicklig bluegrassorkester och en dockspelare bakom dockan Maybelle som har en viktig roll. Även scenografin är mer stiliserad än realistisk med rök, ljus och seriesekvenser på video, den drömska stämningen den skapar är till en början bra hjälp att bara flyta med – men så bryts den av sentimentalt platta sång- och shownummer, ett där till och med publiken dras in i handklapp och dans i bänkarna. Musiken består av lite för många covers för att kännas integrerad i pjäsen.
Den tidigare irriterande spretigheten växer i efterhand in organiskt som en effektiv gestaltning av föräldrarnas panik och sorg.
Men just när jag faktiskt nästan tröttnat på känslo- och genrekasten händer det något. Utan att jag märkt det har relationerna mellan de två artisterna, tidigare ett par, och deras sexåriga dotter Maybelle, inte längre i livet, etablerats. Barnets insjuknande i cancer, tuff behandling på sjukhus och död blir starkt gripande. Den tidigare irriterande spretigheten växer i efterhand in organiskt som en effektiv gestaltning av föräldrarnas panik och sorg.
Runt om i bänkarna snyftas det. Många, många har kommit i kontakt med den obegripliga erfarenheten av ett barns död. På scen kan jag bara minnas att ha sett temat behandlats trovärdigt i flertusenåriga grekiska pjäser.
Här har man plockat upp just de irrationella känslor som uppstår hos de anhöriga – de som skapar en helt egen svart logik. The broken circle är en arbetsseger som landar i hjärtat även hos den mest teatervana cyniker, eftersom den inte väjer för det fula, det svåra och omöjligheten i att vara romantiker dygnet runt
Även om man råkar vara en framgångsrik artist full av kärlek hinner verkligheten ikapp, och då gäller det att slåss för sin egen sanning. Det är också att stå upp för kärleken.
