Manus och regi: Jeanne Herry
Den franska filmen som distribueras till Sverige för närvarande tävlar inte i första hand med den amerikanska förutsägbara dramatiken, utan har mutat in en vardagsrealistisk stil med starka känslor. Och spelet är ofta av högsta klass med en grupp kvalificerade skådespelare som dyker upp i stora och små roller i film efter film.
Det ger till och med något extra se hur en obehaglig slagskämpe i en film imponerar med de mjukaste händer i en annan. Så är till exempel fallet i I trygga händer, med Gilles Lellouche, som bara han ger skäl för biobiljetten i rollen som fosterfadern Jean, på väg att bli utbränd men som åtar sig tillfällig vårdnad om den oönskade lille Theo.
Scenen där Jean efter två månader av kärleksfull omsorg och engagemang önskar barnets adoptivmamma lycka till tillhör årets mest gripande. Och vägen dit är förstås en gråtfest för den känslige, men också en overkligt vacker bild av hur hela den sociala myndighetsapparaten samlar sig för att inte lämna någon möda sparad i att ge ett litet barn den bästa starten i livet som är möjligt.
Det är svårt att föreställa sig dessa resurser någonstans i världen om det inte gällde vuxnas intresse av att bli föräldrar. Jag skulle bli glad om jag har fel.
Här det helt och hållet barnens perspektiv som det handlar om.
Köper man den här filmens förutsättningar har man dock två njutbara timmar att vänta. Här det helt och hållet barnens perspektiv som det handlar om. Socialarbetaren som avvisar ett barnlängtande par ungefär så här: ”Mitt arbete är inte att ta hand om människor som längtar efter barn, utan att ge barn de bästa föräldrarna”, representerar vad det handlar om.
Alla, från barnmorskor till socialtjänstemän med lille Theos öde i sina händer talar till spädbarnet med största respekt. Storögd åhör han socialarbetaren presentera fosterfadern utefter en uppenbart fastslagen policy; så respekteras barnets – i mina drömmar.
Samtidigt kan det förutsägbara kan vara så spännande. Så kan det vara med den ”europeiska” filmens hemligheter som Hollywood så gärna vill men sällan lyckas hitta. En nyckel är kanske att den vågar vila i scener som kanske inte är så effektiva för att driva handlingen framåt, men gestaltar även de förutsägbara sidorna av det verkliga livet.
Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Vi har bytt prenumerationssystem till Preno, därför måste du uppdatera ditt lösenord för att kunna logga in (det går bra att välja samma igen). Det är bara att mejla till [email protected] om du har några frågor!
Eller teckna en prenumeration
Om du vill stödja Arbetaren och dessutom direkt få tillgång till denna artikel och mycket mer kan du teckna en prenumeration här nedan:
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
59 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
708 kr
2 nr digtalt varje vecka och 10 papperstidningar per år.
354 kr