Poesi #58/2019

Poesiskolan del 9: Förståelse

"Bild och ljud kan också vara anonymiserade informationsbehållare, i form av exempelvis trafikskyltar eller varningssignaler", skriver Rebecka Kärde. Foto: Pontus Stenberg/TT

För fyra år sedan, sommaren 2015, tog kritikern Rebecka Kärde Arbetarens läsare med storm med sin Poesiskola. Sedan dess har såväl Rebecka Kärde själv som delar av den poesi hon vurmar för stigit på den svenska kulturhimlen. Arbetaren återpublicerar i sommar Kärdes uppskattade poesiskola. Här är del 9.

Föreställ dig tre texter. Den första är nonsens rent syntaktiskt och innehåller uteslutande ord som rimmar på ”boll”. Nummer två består av sammanhängande meningar, men har ett komplext bildspråk och många dunkla metaforer. Och den tredje, sista, behandlar på enkel bruksprosa ett ämne du inte vet någonting om.

Den första är alltså uppbyggd kring en enkel princip, men ”betyder” ingenting. Den andra är däremot så full av betydelser att det är svårt att greppa vid första läsningen, medan den tredje lär vara den du kommer ihåg minst av. Vilken av dessa texter skulle du nu säga är svårast?

Jag frågar, för jag vet att ordet ”svår” ofta förekommer när man pratar om poesi. Många har fått för sig att all samtida lyrik är obegriplig. Och om målet är just att begripa är det inte konstigt att man blir avskräckt vid mötet med dikten.

Den som tror att poesin ska dechiffreras för att sedan, när koden är knäckt, uppenbara något slags budskap – ja, den kommer ungefär lika långt som den som försöker få ett stycke jazz att föreställa något.

Att läsa poesi handlar om att få feeling. Det är det grundläggande. Att erfara, känna, vara med i det landskap dikten presenterar, oavsett hur det ser ut och vilken teoretisk överbyggnad som finns där. Där skiljer sig poesin inte mycket från musiken eller filmen. Är den riktigt, riktigt bra blir du dum i huvudet.

För att det ska inträffa kan du dock behöva justera blicken. Det räcker inte att sitta med armarna i kors och vänta på att dikten ska öppna sig: du måste vända, vrida och själv vara följsam för att något ska hända.

I den processen är det nödvändigt att studera vad som skiljer konstnärlig, poetisk text från andra texter. Oftast används ju text för att förmedla information om något annat än just språket. SMS, tweets, skyltar, tidningsartiklar – nästan all text du stöter på i vardagen handlar om något, vare sig det är att Turkiet bombar PKK eller att din kompis ber dig ringa upp.

Bild och ljud kan också vara anonymiserade informationsbehållare, i form av exempelvis trafikskyltar eller varningssignaler. Vi tycks dock ha lättare för att ta till oss det faktum att en bild eller ett ljud kan erbjuda en estetisk upplevelse i egen rätt.

Ingen tittar liksom på ett fotografi av en vacker utsikt och säger att de inte förstår vad det betyder. Dels för att de faktiskt gör det, dels för att bilden – liksom dikten – arbetar på ett annat plan än den direkta förståelsens.

Min poäng är: släpp kravet på begriplighet! Det räcker med att läsa, läsa igen och sedan läsa något annat. Då når du fram till en upplevelse som går bortom det som kan uttryckas i språk. Det är förståelse, det med.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
redaktionen@arbetaren.se

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
prenumeration@arbetaren.se

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Arbetarens jubileumspodd gigekonomi

Lyssna på vår podd om gigekonomi

Registrera dig på nyhetsbrevet så skickar vi avsnittet till dig

Klicka här för att stänga