– Vi vill ha ett familjernas Europa, sade Massimo Gandolfini i sitt tal framför kommunhuset i Verona.
Massimo Gandolfini, ordförande för Family Day i Italien, var en av de sista talarna på World Congress of Families. Svulstiga stråkar från soundtracket till Sagan om ringen och Beniamino Giglis sång ”Mamma” från fyrtiotalet strömmade ur högtalarna och blandades med åhörarnas jubel och applåder.
– Ta fram era mobiltelefoner, håll om varandra och ta vackra bilder att dela på sociala medier! Skriv ”jag älskar familjen”, skriv ”marschera för familjen”, uppmanades det från podiet.
Dagen dessförinnan var torget stängt och avspärrat för allmänheten. Endast ett kvarter bort slöt närmare hundratusen demonstranter upp i en av de största feministiska mobiliseringar som någonsin ägt rum i staden. Busslaster med demonstranter anlände från hela Italien för att protestera mot kongressens budskap.
The World Congress of Families lanserades första gången 1997 i Prag. Det var då en sammankomst som förenade den amerikanska religiösa högern med den ortodoxa kristna rörelsen i Ryssland. Sedan dess har kongressen fått allt större uppslutning och inkluderar nu abortkritiska högerorienterade rörelser från hela världen. Förra året hölls kongressen i moldaviska Chișinău och för två år sedan stod den ungerska regeringen värd i Budapest med premiärministern Viktor Orbàn som huvudtalare. Den amerikanske advokaten Brian Brown är ordförande för kongressen. Han är sedan tio år aktiv i organisationen NOM, National Organization for Marriage, i Kalifornien som vill kriminalisera samkönade äktenskap och inskränka hbtq-personers rättigheter i USA.
I år reste högt uppsatta italienska politiker till Verona, däribland Italiens familjeminister Lorenzo Fontana, som tidigare varit vice borgmästare i Verona, utbildningsministern Marco Busetti och inrikesministern Matteo Salvini, samtliga från det högerradikala partiet Lega. Femstjärnerörelsen, som ingår i den italienska regeringen i koalition med Lega, valde att officiellt ta avstånd från familjekongressen, även om en av partiets senatsledamöter deltog ändå.
I sitt tal på lördagen underströk Matteo Salvini att han skulle göra allt i sin makt för att stoppa genusvetenskap i utbildningen, och gratulerade utbildningsministern som satt i publiken till att ha infört ett nytt säkerhetsdekret i skolorna.
Ungerns familjeminister Katalin Novák var en av få kvinnliga talare på kongressen. Det ungerska regeringspartiet Fidesz har under våren lanserat ett program med skattelättnader och låneförmåner för att öka barnafödandet i landet. Samtidigt ska gränserna stängas och invandring stoppas – och familjepolitiken är strikt nationalistisk.
Kongressen fick stor uppmärksamhet i italiensk media, men journalisterna som släpptes in fick inte tillträde till seminarierna. Media fick i stället vistas ett separat pressrum där de officiella talen kunde följas på skärmar. Också internationell media mötte svårigheter i att bevaka kongressen. Korrespondenterna på vänstertidningen The Guardian nekades inträde, trots att de anmält pressackreditering månader i förväg.
Under kongressen genomfördes slutna workshops en trappa upp i palatset. Den spanska online-plattformen CitizenGo, som bedriver internationella högerpopulistiska hatkampanjer som attackerar hbtq-personers rättigheter, anordnade en workshop om crowdfunding på lördagen. Plattformen har i dag har över tio miljoner följare på internet. CitizenGo:s ordförande Ignacio Arsuaga höll ett tal under kongressen där han sade att ett ”kulturellt krig” pågår mot den ”naturliga familjen” som måste försvaras genom konfrontation. Han uppmuntrade till internationella kampanjer riktade mot institutioner som till exempel EU och Förenta Nationerna.
Att det var just staden Verona som huserade kongressen detta år var ingen slump. Den välkomnades entusiastiskt av lokalpolitiker och både borgmästaren Federico Sboarina och stadens biskop talade under öppningsdagen. I oktober förra året klubbades ett abortkritiskt förslag igenom i kommunen som innebär att Verona från och med nu ska kallas ”staden som främjar livet”. Kommunen ska aktivt finansiera och främja konservativa katolska föreningar och initiativ som syftar till att få kvinnor att avstå från abort.
Verona har alltid varit ett slags laboratorium för den radikala högern och katolska integralister. Under andra världskriget upprättade Mussolini den fascistiska Salòrepubliken bara några mil från staden.
Laurella Arietti, aktivist i Non una di meno
Laurella Arietti är 68 år och transaktivist i den feministiska rörelsen Non una di meno, som på svenska betyder ”inte en färre”. Hon är uppväxt i Verona och menar att man måste gå långt bak i tiden för att förstå på vilket sätt staden formats av sitt politiska förflutna.
– Verona har alltid varit ett slags laboratorium för den radikala högern och katolska integralister. Under andra världskriget upprättade Mussolini den fascistiska Salòrepubliken bara några mil från staden, säger hon och fortsätter:
– Samtidigt är det här en stad där det finns ett växande feministiskt motstånd.
Luigi Turri är vice ordförande för den lokala grenen av Archigay i Verona, Italiens största organisation för hbtq-personer. Han berättar att det har blivit allt svårare för organisationen att bedriva sexualundervisning i skolorna och att på stadsbiblioteket har uppläsningar som lyfter fram homosexuellas erfarenheter censurerats av ingen mindre än borgmästaren själv.
– Tidigare föreläste vi regelbundet på skolor om mobbning och homofobi, men nu nekas vi tillträde, eftersom föräldrar som är med i konservativa katolska föreningar säger åt rektorerna att ställa in våra föreläsningar, säger Luigi Turri.
Man har helt bortsett från namnlistorna som samlats in av civilsamhället och det är allvarligt att kongressen får ett sådant institutionellt stöd.
Luigi Turri, vice ordförande i Archigay Verona
Han berättar att det redan år 2013 hölls en kongress i samma palatsbyggnad i Verona för att skapa en så kallad ”anti-genderkampanj” i Italien. Den resulterade i att liknande initiativ mot hbtq-personers rättigheter ökade runt om i landet. Detta år samlades över 150 000 underskrifter in för att stoppa kongressen, både på universiteten och genom organisationer.
– Man har helt bortsett från namnlistorna som samlats in av civilsamhället och det är allvarligt att kongressen får ett sådant institutionellt stöd, säger Luigi Turri.
Liknande abortkritiska motioner som den i Verona har under året lagts fram i ett flertal kommuner och städer runt om i Italien. I Treviso lades en abortkritisk motion fram i februari. Den innehåller ett avsnitt som ifrågasätter homosexuella pars rätt till att skaffa barn. I Toscana har regionfullmäktige nyligen ingått en överenskommelse med ”Forumet för familjens rättigheter”, som samlar privata abortkritiska organisationer. I tre års tid ska de sponsras med 195 miljoner euro av offentliga medel.
Under söndagens familjemarsch, i myllret av ljusblå och rosa ballonger, vajade också Militia Christis flaggor, en ultrakatolsk rörelse knuten till det nyfascistiska partiet Forza Nuova. Under helgen lanserade Forza Nuova, som också deltog i kongressen, förslaget om att utlysa en folkomröstning för att avskaffa aborträttslagstiftningen i Italien.
Samtidigt som familjemarschen ägde rum samlades hundratals feminister i andra änden av staden i en lagerbyggnad för att utbyta erfarenheter i ett gemensamt stormöte. Det var Non una di meno som utlyste lördagens demonstration under parollen ”Verona – città transfemminista”. Under helgen pågick även kulturella evenemang, föreläsningar och andra feministiska initiativ runt om i staden. Detta var också första gången som Non una di meno bjöd in aktivister från andra länder till ett transnationellt stormöte. Inbjuden till stormötet var bland annat Marta Dillon från rörelsen Ni una Menos i Argentina och feministiska aktivister från bland annat Spanien, USA, Kurdistan, Frankrike, Polen och Andorra.
Francesca Milan är 31 år, lärare och aktivist i rörelsen Non una di meno. Hon menar att det är nödvändigt för feministiska rörelser att organisera över landgränserna.
– Redan under den globala kvinnostrejken den 8 mars i år visade vi vår styrka och vad vi kan åstadkomma tillsammans, säger hon och fortsätter:
– De här personerna som deltar i kongressen är välorganiserade och har en politisk agenda. Därför måste också svaret och motståndet vara globalt.
De påpekar ständigt att de smutskastas i media. De spelar på människors rädsla och man kan säga att de i dag använder en retorik om mänskliga rättigheter och marginalisering snarare än en religiös diskurs.
Elżbieta Korolczuk, sociolog och forskare på Södertörns högskola
Elżbieta Korolczuk, sociolog och forskare på Södertörns högskola i Stockholm, var en av de inbjudna gästerna till den feministiska konferensen. Hon menar att högerradikala företrädare och abortkritiska pro life-organisationer lärt sig använda sig av ett språkbruk som skickligt framställer dem själva som offer.
– Man riktar in sig på institutioner som EU, som man tycker tagits över av liberaler och vänstern och därför ses som demoraliserande, säger hon, och fortsätter:
– De påpekar ständigt att de smutskastas i media. De spelar på människors rädsla och man kan säga att de i dag använder en retorik om mänskliga rättigheter och marginalisering snarare än en religiös diskurs.
Detta var också påtagligt under kongressen, då flera talare refererade till artikel 16 i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och specifika avsnitt i den italienska konstitutionen. Den italienske programledaren Giuseppe Cruciani blev inbjuden som en överraskningsgäst till kongressen för att försvara ”det fria ordet”.
Samtidigt är Elżbieta Korolczuk övertygad om att det går att väcka ett feministiskt motstånd.
– Protesterna mot inskränkningarna mot abortlagstiftningen 2016 i Polen ledde till att många människor som tidigare inte varit politiskt engagerade deltog i demonstrationerna. Undersökningar visar att många fler i Polen är positiva till att lätta upp abortlagstiftningen än före protesterna.
Se även Arbetarens videoreportage om kongressen och protesterna (engelska undertexter)
