Stor konstupplevelse i grym kontext

Utställning
Christian Rolfs Fallen man, 1913/14.
Foto: Millesgården

Den svenska skulptören Carl Milles beundrade Hitler, Mussolini och Franco, vars brutala retorik och verk han ansåg vara viktig för att stävja kommunismens ökande hot. Han var rädd för ”oordning” och tyckte det behövde städas upp i Europa. Det gällde inte minst konsten.

När han Carl Milles besökte museet med beslagtagen konst, fördömd av den tyska nazistregimen som ”entartete” vilket kan översättas till degenererad eller urartad, i München 1937 jublade han i brev hem till Sverige.

[FILM ] Tillbaka till paradiset. Expressionistiska mästerverk
Millesgården, Lidingö
Visas till 9/6 2019

Så när Millesgårdens konsthall, inrymd i Milles hem och ateljé på Lidingö visar två stora samlingar av expressionistisk konst från 1920–40-talen är det en inte helt bekväm krock. Men välkommen förstås.

I utställningen Tillbaka till paradiset. Expressionistiska mästerverk visas omkring 150 verk som överväldigar i samma ögonblick som man kommer in i den stora hallen. Man slås av de starka färgerna och linjerna som tar för sig. Tiden stiger fram, med krigströtta ögon, magra kroppar och omvärldens larm och brus som de utarmade människorna försöker värja sig inför.

Alexej von Jawalensky, Flickhuvud med röd turban och gult spänne ca 1912.
Foto: Achim Kukulies

Många av konstnärerna hade deltagit i första världskriget men var fortfarande relativt unga, nu med svåra minnen och knappast pigga på att manifestera en ny konstscen – även om den formerats under ett par decennier som ett resultat av deras behov av att gestalta sina erfarenheter och känslor. Nationalism och patriotism som varit så drivande under tidigt 1910- och 20-tal ser man inte mycket av här, snarare vittnar de tidigare verken om längtan efter fritt naturliv och de senare om trasig efterkrigsdepression. Flera av konstnärerna som inte stupat i första världskriget tillbringade långa tider under vård.

Detta i kombination med till exempel intryck av afrikansk konst och av konst som avvek från de stränga lärorna vid konstakademierna ansågs som utmanande och farlig.

Vid nazisternas maktövertagande 1933 myntades direkt uttrycket entartete kunst, verken beslagtogs och konstnärer och andra yrkesverksamma i branschen fick yrkesförbud.

Många av konstnärerna, de som inte redan stupat i första världskrigen eller flytt undan nazismen till bland annat USA, dog oönskade och i förtid Bland dem finns Otto Mueller (död 1930), Ernst Barlach (död 1938), Alexej von Jawlensky (död 1941), eller Ernst Ludwig Kirchner som begick självmord efter lång konvalescens i Schweiz 1938.

Dessa verk är dock inte utvalda som representanter för entartete kunst men det är en stark gemensam faktor. Utställningen är i första hand en stor konstupplevelse och i andra hand ett skakande möte med en totalitär konstsyn som inte ville se verkligheten eller humanismen som konsten gestaltar.

Erich Heckel, vännen.
Foto: Achim Kukulies