Oavsett om du är skidintresserad eller inte är dokumentären om Sixten Jernberg ett magiskt litet mästerverk som passar att se i VM-tider. Det är en historia om fattigdomen i Glesbygdsverige. Det var en verklighet långt innan prispengar, funktionskläder och feta sponsorkontrakt och där skidor på längden var mer än en sport.
I helgen rullar VM-tävlingarna på längdskidor i österrikiska Seefeld igång på allvar. Det är en marginaliserad sport som länge kämpat med allt från omfattande dopingproblem till överlägsen norsk dominans och som hamnat rejält i skuggan av den genomkommersialiserade idrottsvärlden.
Just därför finns det något djupt fascinerande över att sporten över huvud taget lever kvar. Känslan, men jag har inga siffror, är att allt färre åker skidor i dag jämfört med när jag växte upp i början av åttiotalet. Då fanns det både snö och spår och skidåkning var obligatoriskt på skolschemat varje vinter, åtminstone där jag bodde.
Det som i dag har blivit en extrem materialsport, särskilt bland storstadsregionernas urbana medelklass som med RUT och ROT lyckas glidvalla sig fram genom livet, var länge en en bred folksport.
Det som i dag har blivit en extrem materialsport, särskilt bland storstadsregionernas urbana medelklass som med RUT och ROT lyckas glidvalla sig fram genom livet, var länge en en bred folksport i stora delar av landet. Dubbelstakning, bitande mjölksyra, bakhalt och knäböj. Slit och släp.
Skidor och stavar krängdes på loppis och bytardagar och passade inte pjäxorna var det bara att fylla dem med ett extra lager stickade sockor. Det var bara åka. Nästan provocerande hurtigt upp för backar och över myrar med stelfruset snor från näsan och rosigt röda kinder. Hej och hå, oj vad det gick.
Visas på SVTPlay
I stället för de inledande VM-tävlingarna i sprint fastnar jag därför framför den vemodigt vackra dokumentären om Sixten Jernberg på SVTPlay.
Han var en av sportens giganter med sammanlagt nio olympiska medaljer och gick bort sommaren 2012, 83 år gammal.
I Jens Linds alldeles fantastiskt fina porträtt får vi följa med till en tid och en värld som inte längre finns. Det var en verklighet långt innan prispengar, funktionskläder och feta sponsorkontrakt och där skidor på längden var mer än en sport. Det var ett nödvändigt redskap för att ta sig fram. I minusgrader så väl som i slaskande snö.
”Saker som vi tar för givna i dag gjorde inte Sixten. Mycket av hans otroliga vilja kommer från den här fattiga och hårda tiden uppe i Dalarna där han växte upp”, sade Jens Lind själv i en intervju inför att filmen visades första gången strax efter Sixtens död 2012.
Oavsett om du är skidintresserad eller inte är dokumentären ett magiskt litet mästerverk. Det är en historia om fattigdomen i Glesbygdsverige med hårda arbetsdagar i skogen och på smedjan i den lilla byn Lima strax söder om Sälen. Om ofrånkomligt åldrande, envishet och kampen för att hela tiden räcka till. Om tjurskallighet och den orubbliga viljan att alltid gå sin egen väg. En väg som var långt ifrån spikrak men som ledde längre än de flestas.
Sixten är inte bara ett av de vackraste porträtt som någonsin gjorts om svensk idrottslegendar. Det är också en bländande bra historielektion som berättar om en avlägsen tid inte allt för långt bort.
Passa på att se medan den fortfarande ligger ute.