Thomas Hammarberg har lång erfarenhet av arbete för mänskliga rättigheter. Han har tidigare varit generalsekreterare för Amnesty International, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter och ordförande för regeringens Kommissionen mot antiziganism.
Det var den 17 december 2018 som Högsta förvaltningsdomstolen slog fast att kommuner har rätt att klassa tiggeri, så kallad passiv penninginsamling, som en ordningsstörning i lokala föreskrifter. Ärendet gällde Vellinge kommun i Skåne som innan dess fått nej i en rad instanser: först av länsstyrelsen, sedan av förvaltningsrätten och kammarrätten.
Företrädare för Vellinge kommun jublade över möjligheten, medan många andra var upprörda över att det blev lagligt att förbjuda tiggeri.
Inget har framkommit om att de få människor som varit i kommunen uppträtt skadligt eller provokativt.
Arbetaren ställde tre frågor till Thomas Hammarberg on situationen.
Hur ser du på tiggeriförbudet i Vellinge?
– Förbudet riktar sig mot utsatta romer från Rumänien med rätt till vistelse inom EU. Inget har framkommit om att de få människor som varit i kommunen uppträtt skadligt eller provokativt. Det var åsynen av dem som ansågs störande, säger Thomas Hammarberg och fortsätter:
– Talet om att förbudet beslutats för romers bästa ser jag som hyckleri. Det handlar om människosyn och mänskliga rättigheter. Att vädja om hjälp tillhör yttrandefriheten.
Den verkliga risken är att förbudslinjen sprids.
Vad finns det för risker med att Vellinge inför ett tiggeriförbud?
– Den verkliga risken är att förbudslinjen sprids. Redan kommer signaler från vissa andra högerstyrda kommuner om att de överväger förbud. Moderaterna har på riksnivå åter börjat tala om ett nationellt förbud med argumentet att det skulle vara för de kriminaliserades bästa. Sanningen är att ett sådant förbud skulle stigmatisera dessa utsatta människor inte bara här, utan också i hemlandet.
Vad anser du att kommuner ska göra för att bättre hjälpa EU-migranter som tigger?
– Jag hoppas att kommuner som brottas med frågan tar kontakt med kollegor i kommuner som faktiskt fört en annan politik. Ett exempel är Lund där frivilliga krafter fått stöd av kommunen att ordna rimliga övernattningsmöjligheter, möjlighet att tvätta kläder och sköta sin hygien och till och med möjlighet till viss vägledning och information. Där har en del av dessa migranter även kunnat få tillfälliga jobb. Vi vet att de har fått en betydligt bättre situation när de återvänt hem, säger Thomas Hammarberg.

Logga in för att läsa artikeln
Detta är en låst artikel. Logga in eller teckna en prenumeration för att fortsätta läsa.
Teckna en prenumeration
Få direkt tillgång till denna artikel och mycket mer
✓ Få tillgång till alla låsta artiklar på arbetaren.se.
✓ Digitala nyheter varje vardag
Efter första månaden övergår prenumerationen till ordinarie pris, 59 kr/mån.
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
Inga bindningstider – säg upp när du vill
✓ Få tillgång till alla våra låsta artiklar, digitala nyheter varje vecka
✓ Få 10 magasin hem i brevlådan varje år
Inga bindningstider – säg upp när du vill


